Aftonbladet – 15 april 1861, sida 2

James Smiths fria val att förklara eller ej anledningen till hans hemlighetsfulla försvinnande från Darrok Hall, och den lika oförklarliga förändring i hans utseende, som det behagat honom verkställa. Jag har icke, i min egenskap af rättvisans skipare, något åtal emot honom, men, såsom menniska, skulle jag vara ovärdig den plats ja; innehar, om jag tvekade att uttala den öfvertygelse jag för närvarande hyser, att hans uppförande varit i högsta grad svekfullt, tanklöst och känslolöst. På detta skarpa tilltal genmälte mr James. Smith (hvilken synbarligen på förhand blifvit inlärd hvad han skulle 2 att då han inställt sig inför domstolen hade han gjort detta för att fullgöra en pligt och i afsigt att med nöggrannhet hålla sig inom lagens bokstaf: Han trodde att den enda förbindelse som honom ålåg vore att gifva sig tillkänna, och att gifve de vittnen, som dertill voro kompetenta, tillfälle att intyga hans identitet. Sedan denna pligt var uppfylld, hade han intet annat att tillägga, än att han föredrog att mottaga ett ogillande tilltal från domaren mot att ingå i förklaringar hvilka skulle föranleda uppdagandet af familjeförhållanden af en ganska Omrekli bre skaffenhet. Efter detta korta svar, hade han ingenting vidare att tillägga än att anhålla om domarens tillåtelse att aflägsna sig. Tillåtelsen beviljades. I det han gicl tvärs öfver salen, stannade han nära sin hustru och sade med någon förlägenhet och med helt låg röst: : Jag har tillfogat er många oförrätter, men denna var helt och hållet ofrivillig. Jag är ledsen deröfver. Har ni något att säga mig innan jag aflägsnar mig?4 in matmor drog sig tillbaka, då han närmade sig henne, och dolde sitt ansigte. Han stod qvar ett ögonblick, men då han fann att hon icke svarade honom, gjorde han en artig bu a och gick ut ur rummet. Jag anade icke då att jag hade sett honom för sieta gången. (Forts.)