Aftonbladet – 15 april 1861, sida 2

EN KOMPLOTT INOM DET HUSLIGA LIFVET WILKIE COLLINS.) Jag frågade advokaten, då jag var ensam med honom, om någon förHoppning erhållits att finna reda på mr James Smith. Han såg hemlighetsfull ut; och, såde endast till svar: Hoppas det bästa: Jag frågade derefter om några upptäckter blifvit gjorda, som kunde bevisa att Josefine var skyldig till stölden. Jag skryter aldrig, svarade han. Men, ehuru listig hon än är, skulle det icke öfverraska mig om mr Dark och jag kunde öfverlista henre. EE Mr Dark! Det var någonting i blotta ut-. talandet af hans namn, som ingaf mig förtroende till framtiden. Om jag endast kunnat få min matmors sorgbundna, aftärda anlete ur mina tankar, så skulle jag icke ha haft mycken nedstämdhet att klaga öfrer under den tidrymd, som förflöt emellan andra och tredje förhöret. SJETTE KAPITLET. å Då min matmor och jag för tredje gången voro kallade till förhör, varseblef jag några anleten i rummet, hvilka jag icke förut sett der. Till min stora förvåning — de föregående förhören hade nemlig.n blifvit förda så hemligt som möjligt — såg jag att två ersoner af tjenstepersonalen vid Darrock Hall tillika med några underhafvande under godset voro närvarande. De sutto alla tillsammans vid ena ändan af domsalen. Midt emot dem och nära intill en dörr stod min bekante sen fordom, mr Dark, med sin stora snusdosa, sitt gy anlete, och sitt blinkande öga. an nickade åt mig, då jag såg på honom, med så GR glädtighet, som öm vi träffats på ett lustparti. Mulattskan, hvilken äfven var tillstädes, hade fått en stol framsatt åt sig midt emot bänken der vittnena sutto, och på samma sida at salen der plats var utsedd åt min stackars ) Se A. B. n:r 73, 80—82, 83 och 85.