Aftonbladet – 15 april 1861, sida 2

pen och sätt, hvilket var honom olikt. uru stor skurk han än var, måste jag likväl göra honom den rättvisa att säga, att han såg bestört och förlägen ut, då han först varseblef sin olyckliga hustru. Tjenaren, hvilken endast var van vid bistra ögonkast och despotiska befallningar från honom och nu för första gången såg honom modfälld och stum, stammade och tvekade då han blef uppmanad att aflägga ed på att han var den rätte mr James Smith.Jag vet inte rätt hvad jag skall säga, sir, sade mannen, vändande sig. till domaren med bekymrad uppsyn. Han är lik min husbonde, och han är inte lik honom. Om han hade polisonger och sitt långa hår, och om x han, ursäkta att jag så säger, sir, gå litet mera stursk och oförskräckt ut, så kunde jag med lugnt samvete svära på att der vore han. Till lycka för oss förbyttes i detta ögonblick den känsla af obehag, som mr James Smith erfarit af sin ställning, till förtrytelse, då han fann en af sina egna tjenare, efter att ha helt lugnt betraktat honom, ifrågasätta hans identitet. Kan ni inte, ni dumhufvud, rent ut säga om ni känner igen mig eller ej?4 utropade han med vredgad röst. Det der är hans röst!4 utropade tjenaren, i det han spratt till. Med eller utan polisohger, så är det han! 3 I händelse att den omständigheten att denne herre afklippt hår och polisonger föranleder något bryderi, sir, sade mr Dark i det han steg fram med ett illmarigt småleende på sitt anlete, så är här ett litet paket hvilket, som jag vågar påstå, skall undanrödja det. Med dessa ord öppnade han paketet, tog fram derutur några hårlockar och höll dem intill mr James Smiths hufvud. Passar förträffligt, sir, fortfor mr Dark. Jag är öfvertygad om att herrn känner sig svalare om hufvudet nu sen de äro borta. Vi kunna icke sätta på polisOngerna, fruktar jag, men de öfverens