Aftonbladet – 11 april 1861, sida 2

utanför dörren: Jag ämnade genast gå ut för att se efter om det var så eller ej, men jag blef uppehållen af min husbohde, som straxt efter sedan han stigit upp från stolen sade till mig med sin bistraste blick och argaste ton. Laga att det blir bäddadt i röda rummet, och tänd på en brasa der genast. Skaffa upp, då jag ringer, en kittel kokande vatten och en butelj bränvin. Hvad er beträffar, fortfor han, vändande sig till mr Meeke, som ännu satt blek och mållös, med fiolen tryckt mot sitt bröst, lemna huset på ögonblicket, eljest skall ni finna att er drägt icke skyddar er. Vid: denna förolämpning rusade blodet upp i ansigtet på min matmor. Innan hon kunde säga någonting utropade mr James Smith med råhet, i det han öfverröstade henne: Jag vill icke höra ett ord till af er. Ni har talat. som en galen qvmna, och ni ser ut som en galen qvinna. Ni är från era sinnen, Så visst som ni lefver skall jag låta doktorn undersöka er i morgon. Ni slyngel, hvarföre står ni här?? skrek han, svängande sig om mot mig. Hvarför lyder ni inte mina befallningar? Jag såg på min matmor. Om hon hade tillsagt mig att kasta till golfvet mr James Smith, så tror jag att, ehuru stor och grof han var, jag i detta ögonblick kunnat göra det. Gör som han sagt dig, William?, sade hon; i det hon hårdt tryckte en af sina händer öfver bröstet, som om hon försökte att på detta sätt tränga tillbaka den uppstigande harmen. Detta är den sista befallning af honom; som jag skall begära afdig att åtlyda. Hotar ni mig, ni galna —?4 Han fulländade frågan med ett ord som jag icke vill upprepa, ;