lilla. presten länge varit villrådig, instämde han . slutligen med min matmor och visade sig ånyo vid Darrock-tiall med sin fiol under armen. Detta förnyande af deras fordna vanor ;kunde väl vara något oförsigtigt:så till vida att det kunde kasta någon skugga på min, matmor i verldens ögon; men det noaktadt var deita handlingssätt det klokaste hons. hvad henne sjelf angick, kunde taga. Mr Meekes harmlösa sällskap och det upp litvande af att spela de välbekanta tonerna räddade henne, enligt min öfvertygelse, från att helt och håtlet duka under för tyngden af den förfärliga belägenhet, i hvilken hon nu var. försatt Vintern förgick; våren kom och inganya underrättelser beträffande mr James: Smith nådde.:0ss-. Vintern hade varit lång och bister detta år, och våren var sen och regnig... Den första verkligen vackra dag, som vi hade, inföll den 14 Mars. Jag uppgifver med så stor noggranhet denna dag, endast derför att den för alltid fästat sig i mitt minne. Så länge som det finnes lif i mig skall jag ihågkomma den fjortonde Mars detta år och den minsta omständighet, som hade samband med. denna dag. Dagen började illa, med något hvilket vidskepligt folk skulle kalla ett olyckligt omen. Min matmor uppehöll sig långt fram på förmiddagen i sin sängkammare, der hon roade sig med att.se öfver sina kläder, och städa i några lådor i en ohiffbrietdt hvilken hon icke varit på någon tid. Sträxt före kl. tolf ringdes det med häftighet på klocksträngen i salongen. Jag skyndade upp för att höra efter hvad som stod på, och Josefine, hvilken hört klockan i en annan del af huset; hastade äfven att åtlyda den. Hon kom in i salongen först, och jag följde