Aftonbladet – 10 april 1861, sida 3

Kanon och, då den KOMmmMmIL LIL Cb VISSL al: stånd, tänder sig och belyser trakten så starkt, att alla föremål tydligen synas. Afsigten är att härmed kunna få reda på en fiendes nattliga positioner. De föreök, som blifvit gjorda, ha utfallit tillfredsställande. Man gör sig nu färdig att börja nya fortifikationsarbeten på Fredericias fästning och ett betydligt antal arbetsmanskap skall dervid användas. Krigsministeriet har hos Burmeister Baumgarten beställt en fälttelegraf, som består af 2 vagnar, der hvarje innehåller en fullständig apparat, hvaraf den ena placeras. i hufvudqvarteret. och den andra ipömt armån. Berlingske Tidende förklarar för osannfärdig en i Börsen-Halle införd artikel, al innehåll att engelska och ryska sändebuden i Köpenhamn hafva fordrat det uppriktiga uppfyllandet af Danmarks löften i budgetfrågan och eventuelt gjort danska regeringen ansvarig för brytningen med Tyskland. Den för vesterhafvet bestämda flottiljen är nu ankommen till Tönning och består at 14 fartyg, 2 ångkanonbåtar, 4 kanonslupar och 8 kanonjollar med omkring 600 mans besättning: under befäl af kaptenlöjtnant Jacobsen. En annan flottilj ditväntas. Artillerimaterielen håller på att flyttas från Rendsburgs fästning till ön Alsen. FRANKRIKE. Statsrådet har rörande biskopens af Poitiers sherdabref fattat följande beslut, hvilket i ett kejserligt dekret af den 30 Mars kungöres: Biskopens af Poitiers herdabref al den 22 sistlidne Februari innebär ett missbruk. Herdabrefvet är och förblir undertryckt. Undervisningsoch kultusministern eger draga försorg om verkställigheten al! detta dekret och om dess införande i författningssamlingen. Från Toulon berättas, att evolutionseskadern rustar sig färdig att gå till sjös, och att amiral Pariss division, bestående af fyra linleckepp och en fregatt, ofördröjligen skall afgå till Syrien, hvarest engelsmännen förstärkt sin eskader. ENGLAND. Det den 1 dennes afbrutna mötet i Sheffield, der hr Roebuck skulle rättfärdiga sig mot de honom gjorda beskyllningarne, fort sattes redan följande dagen och aflopp i största lugn. Roebuck visade först, att han icke dragit ringaste vinst af subventionen för Galway-ångbåtsbolaget, samt öfvergick derpå till sin politiska ställning i afseende å Österrike. Hans sjelfförsvar grundade sig hufvudsakligen på följande satser: Det -är af vigt att sätta cn damm mot Frankrikes alltjemt tilltagande öfvermod, och derföre är det bättre att Venetien är i Österrikes händer än att sistnämnda land tränges till: baka till Alpkedjans topp; Österrike bedömes oriktigt, om man ej anser det i stånd till framåtskridande, tvärtom är det nu på bästa väg att sätta sig in i en fri statsförfattning. Hvad Italien beträffade, så önskade han ett frist, sjelfständigt och förenadt Italien, ett Italien, som ej vore vasall under Frankrike, hvilket land alltsedan Carl VIII kastat lystna blickar på den apenninska halfön. För närvarande är Italien ej förenadt; Frankrike har genom sina 20,000 man ockupationstrupper I Rom indrifvit en kil i landet, och talaren trodde ej på Louis Napoleon. Österrike är en god jemnvigt möt Frankrike. — Mötets svar på Roebucks uppfattning af förhållandena uttrycktes genom en enhälligt besluten resolution af följande innehåll: Efter åhörandet af de utaf hr Roebuck framställda åsigterna rörande Östetrike och Italien instämmer mötet med honon såtillvida att det önskar, att den konstitutionella och kommersiella frihetens grundsatser måtte vinna insteg i Österrike. Det uttalar dock derjemte sin varma sympati för italienarnes sträfvande -att befria sitt land från inhemska tyranner och främmande herravälde, äfvensom sin förhoppning al! Venetien och Rom snart på fredlig väg måtte bli förenadt med det italienska konungariket.4 En annan resolution, hvarigenom mötet förklarade sig icke sätta Roebucks fläckfria redlighet i fråga, men likväl protesterade mot hans åsigter rörande Venetien, antogs likaledes nästan enhälligt. TYSKLAND: En af Berlins representanter vid landidagen, Schulze-Delitzsch, har i ett offentligt tal i Bromberg ogillat de posenska polackarnes anspråk vit få njuta sin nationalitet till godo. National-Zeitung instämmer häri. Den säger, liksom Voss. Zeit. förut, att det alldeles icke angår polackarne i Posen hvad godt eller ondt som sker invånarne i rycka Polen. Skälen äro att: Posen är en: så liten del af det ursprungliga Polen och att tyskar hade dit invandrat redan förr än storfurstendömet kom under preussiskt välde, så att det nu bör anses helt och hållet för ett tyskt land. Det är polackarnes eget fel, heter det vidare, att de ej ha i sina händer Posens förvaltning: de skulle ha mera egnat sig åt embetsmannabanan och förvärfvat sig inflytande på regeringen samt visat sig henne tillgifna. Dessutom skulle de ha lagt sig mera vinning om att förvärfva fast egendom; preussiska regerinen har ju varit så nådig att ej expropriera den jord, som polackarne innehafva, ehuru fråga derom varit väckt. Det bästa polackarne kunna göra är att arbeta för nationalföreningen, det vill säga för en tysk statsenhet och tyskeri. ITALIEN. Opinione sttrar sig som följer rörande romerska frågan: tRopet Rom! Rom! är ej ett: partirop, utan en nationalförhoppning. Parlamentet har bekräftat Italiens rätt. Vi vilja hoppas att vi skola segra med franska regeringens bistånd, emedan denna omöjliot kan undandraga sig en så ädel och