Aftonbladet – 10 april 1861, sida 2

figur och vackra polisonger; hon visade den mest uppmuntrande förkärlek för hans sällskap. l:ou smålog åt hans artigheter och rodnade så snart han sågj på henne; men antingen det kom sig af klokhet eller utaf oskuldsfullhet — hon tycktes ur stånd att förstå, -tt hans närmande till henne kunde vara af annat än hederlig art. Vid ringaste försök till mindre passande förtrolighet, drog hon sig tillbaka med en uppsyn af föraktfrull öfverraskning, hvilken alldeles bragte mr James Smith ur fattning. Han hade icke tagit i beräkning detta sla; af motstånd, och han kunde icke inse p hvad sätt han skulle öfvervinna det. Veckor förflöto; den månad på hvilken han hyrt rummen gick till ända, Tiden hade stärkt flickans inflytande öfver honom, till dess hans beundran för henne stegrats till verklig bedårelse; och han hade icke ännu närmat sig ett steg mot ernåendet af den orena afsigt med hvilken han inkommit i huset. Vid denna tid måtte han ha gjort något nytt försök till närmande, hvilket framkallat en viss kallsinnighet dem emellan; ty i stäl. let att förnya sitt hyreskontrakt på rummen, flyttade han till sin skonert som åg i hamnen och tillbringade der tvenne nätter. Vinden var nu gynnande och förråderna voro ombord; men han gaf icke befallning om att lyfta ankar. På tredje dagen synes anledningen till kallsinnigheten, hvilken den nu hade varit, ha blifvit undanröjd, och han återvände till sin bostad i land. Några bland de mera nygiriga bland stadsboarne varsebletvo snart derefter, då de mötte honom ute, alt han såg ängslig och orolig ut. Han hade troligen vid denna tid kommit till den slutsatsen, att han måste bestämma sig tör ett af de tvenne — antingen göra den uppoffringen att helt och hållet öfvergifva flickan eller begå den nedrigheten att gifta sig med henne. (Forts.)