Marlnare: underrattelser. erhållas a vederbör Fostkontor STOCKHOLM den 10 April Rörelsen i Polen. Efter hvad man af de sednaste telegram; merna erfar, synes denna rörelse icke komma att aflöpa så lugnt och fredligt som man et ögonblick Höppades, då de första underrättelserna ingingo om de eftergifter ryska kej. Tsaren redan gjort och om de reformer i den polska nationalitetens intresse, söm han vore sinnåd att införa. Det vill synas, som skulle kejsar Alexander sedermera ha lemnat något insteg åt ultraryska inflytanden, i det han befallt upphäfvandet af det storartade laåndtbrukssällskap, som på den allra sednaste tiden utgjort ett slags frivillig representation för Polens nationella anda, och tillika Npplöst borgarutskottet och borgargardet i arschau, hvilka så verksamt bidragit till ordningens upprätthållande. Dessa åtgärder ha: också framkallat oroligheter i Warschau, hvilka haft till följd blodsutgjutelse och stadens försättande i formligt belägringstillstånd. Vi hoppas att polackarne detta oaktadt må kunna lyckas undvika en hop smärre utbrott, som kunna ge ryssarne anledning till nya våldsåtgärder, utan istället fortsätta dessa storartade fredliga demonstrationer, som redan imponerat på Ryssland och väckt hela Europas sympatier. Det sätt, hvarpå den polska nationen, synbarligen eldad genom det ädla exempel af kraft och moderation, som Italien gifvit verlden, hittills uppträdt med sina anspråk på ett friare nationelt lif, skildras träffande af Giraud genom en artikel i tCourrier du dimanchet, som vi här meddela: Längt ifrån att försvagas, förminskas och, såsom det ofta händer i dylika fall, afvika från sitt mål, tyckes den polska rörelsen med hväårje dag bli starkare, gripa omkring sig och gå stadigare sin bana fram. Mycket återstår ännu att säga om upphofvet till denna rörelse, om de händelser, som plötsligt gålvo den en så stark genklang, om det beundransvärda och måhända hittills i historien i sitt slag enda skådespel, som den fölkrika och tappra staden Warschau, efter att ha blifvit så oklokt utmanad, så grymt medfaren, gaf verlden, genom att sjelf i sina söners hjerta qväfva hvarje tanke på vedergällning och hämd. Man har tälat om ett obeväpnadt folk, om en vanmäktig och förskrämd styrka. Det: är dock hvarken fruktan eller den insedda underlägsenheten i styrka, som hindrat polackarne att denna gång besvara ryssarnes eld. Oeh hvad vapen angår, så finner ett folk alltid sådana, om ej för en lång följd af drabbningar, så åtminstone för ett utbrott af vrede och hämnd. Vapen har aldrig saknats vid dessa plötsliga och förfärliga explosioner; furör arma ministrat (raseriet anskaffar vapen). Det lugn, hvarpå befolkningen i Warsehau visat prof, härflyter ur en ädlare och renare känsla. Det är vida mera en underpant på dess styrka än på dess vanmakt. Det är på samma gång ett af de utmärkande dragen i den rörelse, som snart i en månad väckt Europas deltagande och uppmärksamhet. nna rörelse utmärker sig genom en annan egenhet, hvilken icke mindre förtjenar erkännande, och på hvilken vi i dag vilja fästa våra läsares uppmärksamhet; det är den, enhällighet i känslor, önskningar och. förhoppningar, som uppenbarat sig ej blott hos befolkningen i Warschau, utan i hela Polen. Mellan alla klasser, alla samhällsställningar, alla trosbekännelser, alla förmöFäst och Oh råder den fullkomligaste enigt och öfverensstämmelse. Alla ha enst ett uppförande, ett språk, likasom de Ha blott ett fädernesland. js Man har m;cket talat om söndringarne i Polen, om dess inre strider, om kaster väpnade inbördes mot hvarandra. Dessa söndringar ha verkligen funnits i Polen såsom på de flesta trakter i Europa, måhända dock igtke mer än annorstädes; men de ha derifrån genljudat starkare. De ha bidragit till landets olyckor, om de ej varit enda orsaen dertill; de ha öfverantvardat det åt de attentater, för hvilka det fallit offer. Men