las iakttagna och beräknade storlek endast ill en tjugofemtedel af måndiametern.. Beinnar man att de äldsta bland Taltagelsers ia äro två och ett halft årtusen aflägsna rån vår tid: — att månförmörkelser ännu röja stora olikheter, oaktadt de bästa optiska hjelpmedel stå oss till buds: — att ännu större olikheter måste varit alldeles oundrikliga, dåsådana hjelpmedel saknades, och slutligen atten brist i tidmätningen äfven nåste itiverka ofördelaktigt, så måste man verkligen förvånas öfver att skilnäderna ej visat sig större, och häri finna ett fytt och utomordentligt vitsord för de Hansenska månjabellernas förträfflighet. — Vid upptäckten 1819 af Enckeska kometens periodieitet och vid . jemnförelser med håns föregående åpparitioner Har märkts att hans omloppstid förkortas, på ett sätt som icke kunnat härledas från planeternas störande verkan; denna minskning har befunnits uppgå till 2!, dag, ett belopp; som vid en omloppstid af 211 dagar är alltför betydligt att lemnasutan förklaring; och Encke har derföre härledt förändringen från motståndet af något i rymden befintligt ämne, som minskar tangentialkraften, till följd hvaraf solens dragningskraft får en öfvervigt, som oupphörligt minskar kometens medeläfstånd ifrån solen. Dutta antagande har fått en bekräftelse genom de beräkninoar, söm observatörn vid tbservatoriet i Lund, magister D. M. A. Möller, an: ställt öfver omloppen af den år 1843 af Faye upptäckta komet, hvilken återsynts åren 1850 och 1858; och hvars omloppstid äfven minskats. Medantagande af samma motståndsörsåk, som Encke förutsatt för sin komet, har nemligen hr Möller funnit förändringarne hos Fayes komet inträffa i enlighet med nyssnämnda antagande, på några få sekunder när. Enekes förslagsmening hade likväl icke saknat vedersakare, och Faye sjelf har, i stället för Enckes åsigt, sökt göra gällande en egen, som hr Selander äfven omförmälde. En förtjenstfull undersökning af det inbördes förhållandet emellan småplaneternas — de 8. k. asteroidernas — banor och de förmodanden man framställt angående dessa himlakroppars uppkomst, har anställts af Newcomb, som angående 25 bland småplaneterna ådagalagt att de aldrig någonsin inder sitt omlopp genomgått samma punkt i rymden; till följd hvaraf. Olbers åsigt att de uppkommit af en söndersprängd större planet, saknar, grund. åtminstone. för de ifrågavarande 25. . Denna åsigt motsäges dessutom, både i afseende på dem och-de öfriga småplaneterna, vid jemnförelse mellav dera8 ljusförhållanden och afstånd: Fem nya småplaneter upptäcktes förlidet år: den första, den 24 Mars, af Euther, här kallats Concordia; den andra, den 12 September, af Chåcornac, här ännu icke fått något nämn ); den tredje. söm benämnts Danae, upptäcktes at! Goldschmidt den 9 September; den 14 September upptäcktes den fjerde, Titania, af Ferguson, och sam? ma dag den femte, Erato, af Forster; den 11 Februari innevarande år upptäcktes af Gaspari en ny, som fått namn af Italia. De bekanta småplaneternas antal uppgår nu till 64, Listan på kända kometer har ökats med fyra nya, som upptäckts förlidet år. En ibland dem har i södra hemisferen varit synlig för blotta ögat; de öfriga hafva endast kunnat ses med teleskoper och under en myeket kort tid. Bland det förflutna årets astronomiska företeelser har den totala solförmörkelsen ådragit sig den största uppmärksamheten. För att på spridda punkter inom det jordbälte, der förmörkelsen skulle blifva total, kunna insamla så talrika iakttagelser som möjligt, träffades tidigt förberedelser. I Frankrike, England, Spanien utrustades manstarka, af tegeringarne frikostigt understödda expeditioner, som i Spanien och Norra Afrika skulle iakttaga det stundande fenomenet; och äfven vicekonungen i Egypten afsände en sådan till Dongola i öfra Egypten. Bland dessa expeditioner var onekligen den söm utgick från England den mest: storartade. Detta lands regering hade, på framställning af Airy, direktor för observatoriet i Greenwich, beordrat det stora örlogsångfartyget Himalaya att till tjenliga punkter på Spaniens norra kust öfverföra de engelska astronomer, som önskade derstädes observera förmörkelsen; och till Sverges, Norges och Rysslands regeringar hade mbjudning ingått att låta astronomer från dessa länder deltaga deri. Till följd häraf erhöllo äfven två svenska astronomer, hrr Lindhagen och Möller, uppdrag att afresa till England, för att derifrån åtfölja expeditionen till Spanien. Efter en lycklig öfverfart, som genom engelska amiralitetets liberala anordningar ombord blifvit gjord så angenäm som möjligt, landsteg en afdelning at expeditionen i. Bilbao; den andra fortsatte färden till Santander. Från sistnämnde stad afreste hrr Lindhagen och Möller jemte professor Lindlöf från x) Enligt hvad man finner af Cosmos för den 29 sistl. Mars, lärer denna saknad vara att tillskrifva Le Verriery som i Bulletin de IObservatoire imperial förklarat sig emot namngifvandet af ;småplaneterna, och vill hafva em utmärkta blott med numror, jemte. upptäckarnes namn. A. B:s red.