Jac, svarade jag. SSjöfolket sade mig så, då jag frågade efter vid hamnen. Nåväl, sirt, sade mr Dark, vändande sig till advokaten, fom han sade att han ämnade sig till Sverge, så tycks han verkligen na styrt kosan ditåt. Jag tror-jag nu erhållit mina instruktioner? Advokaten nickade och såg på min matmor, hvilken gjorde ett jakande tecken med hufvudet. Hansade derefter, i det han vände sig till mig: Gör er genast resfärdig och skaffa häst och åkdon till närmsta hästombyte.? cOch hvad helst än må komma att inträffa, tillade min matmor med något darrande stämma, så var öfvertygad, William, att jag aldrig skall förgäta det prof du fu gifver mig af din tillgifvenhet. Det är ännu någon tröst för mig att veta, attjag har din trohet att förlita mig på vid denna förfärliga pröfning — din trohet och mr Darks utomordentliga skarpsinnighet och erfarenhet. Mr Dark tycktes icke höra denna komplimaäng. Han var upptagen af att göra anteckningar på ett papper, som han: lagt ofvanpå kartan i sitt knä. Er En qvarts timma derefter, sedan jag gifvit tillsägelse om åkdonet och då jag kom ned i salen med min nattsäck, fann jag honom der väntande på mig. Han satt på samma stol på hvilken han setat, då han först anlände, och hade en ny kanna af det gamla ölet på bordet bredvid sig. Finns det några metspön i huset? frågade han, då jag nedsatte min nattsäck salen. Jat, svarade jag, förvånad öfver frågan. Hvad vill ni med dem? SLägg in ett par i resfodralet, sade mr Därk; metspön, refvar, krokar och allt tillbehör. Tag er en droppe öl innan ni sätter er i vagnen — och se inte så bortkommen ut, William, se inte så bortkommen ut. Jag skall ge er ljus i saken så snart vi väl äro ur huset. Bort nu efter fiskredskapen! Jag vill vara på väg inom fem minuter.