nögres öfverflödiga inkomster minskas; och efter det ett sådant beslut fattats, bedrifval de högvördiga saken så att regeringen, dessa I sina ja-män till behag, nu framkomma med det förslag att församlingarne må af egna medel anslå hvad som erfordras för detlägre presterskapets löneförbättring. : Detta liknar, eller rättare sagdt, är ett hån, hvaröfver man skulle förundra sig om det ej vore kändt att den herren vill förvöra, den slår han med blindhet; det är denn gång presteståndet som sannar detta ordspråk. Regeringsbeslutet är emellertid rätt välkommet, ty det ger folket anledning att vid sockenstämmorna låta vederbörande veta om det finner sig nog beskattadt för presterna ; skuld, då. desse af jordbrukaren uppbära mer än det han som skalt erlägser till kronan, under alla rubriker tillsammantagna, eller om det finner sig vid att taga sig en ytterligare dryg beskattning för att behaga detta utdömda -riksstånd, som otvifvelaktigt skall löna regeringens redebozenhet att springa dess ärenden med attaf folkets medel bevilja några millioner till Stockholms befästande och andra lika populära företag. Skulle folket vara så litet vaket att det fångas på denna limstång, så gör det sig väl förtjent af både befästningsanslaget och andra dylika vedergällningar. Vid riksdagen är redan tillräckligt sagdt att det lägre presterskapets löneförmåner böra ökas, det är också allas åsigt; men der är äfven sagdt huru sådant bör-ske, utan ny beskattning: efter gammal. grund; och detär Lvörunderligt att hr Thyselius ansett nödigt -tt af menigheterna på sockenstämmor inhemta deras gillande af ett riksdagsbeslut, så i allo förnuftigt, och otvifvelaktigt skall han erfara att församlingarne icke allenast Illa riksdagsbeslutet, utan ock hysa den billiga förhoppning att han täcktes sätta detsamma i verkställighet, utan flera tidsödande slingringar af samma natur som denna; han skall. derigenom. tillförsäkra sig såväl det lägre presterskapets, som folkets gillante, ehuru han på denna väg har fögautsigt ill någon biskopsstol. — I Lunds Veckoblad för den 4:e läses: Spetsbergsfararne äro nu härifrån afgångne: Adjunkten Blomstrand? och amanuensen: Duner redan i onsdags åtta dagar sedan, för att i sällskap med den bekante nordpolsfararen dansken Carl Petersen öfver Hamburg med ångfartyg begifva sig till Thtondhjem. Hr Petersen; som i egenskap af tolk beledsagat nordpolsexpeditionerna under kapten Perry, doktor Kane och kapten MClintock, har med sin erfarenhet varit till; godt biträde vid utrustningen och medför från Hamburg en stor del af till densamma hörande-attiralj. Adjunkten Torell, som äfyenledes nu företager 4:de resan i de arktiska regionerna deh eh längre tid varit här och i Köpenhamn ifrigt sysselsatt med de mångartade förberedelserna till färden, afreste i förgår till Kristiania, derifrån han landvägen inträffar i Throndhjem för att möta de från Hamburg anlända kamraterna; hvarefter de samtligen styra kosan till Tromsö, der de öfriga deltagarne i expeditionen invänta dem. Dessa äro professor Nordenskjöld från Stockholm, med. kandidaten Goös och stu: deranden Smitt från Upsala, magistrarne: Chydenius och Malmgren från Helsingfors samt marinlöjtnanten Lilliehöök, en broder till den offi-cer af samma namn, som på söderns slagfält hedrat svenska namnet, possessionaten von Yhlen och kapten J. Kuylenstjerna. Inberäknad den norska besättningen å expeditionens 2:ne fartyg utgöres den sålundå af medlemmar af samtliga de skandinaviska nationaliteterna. Må densamma hafva företagits i en dicklig stund och framgång kröna dess mödor! Utan tvifvel skola dess re: sultater blifva de vigtigaste, till ära för det land som utsändt den och särskildt för Lunds universitet, från hvilket den leder sitt upphof och som till densamma lemnat broderslotten af de vetenskapliga krafterna. — Vid den 30 sistl. Mars hållen bolags: dtämma mad lnttamgara i Navlönsnae onmebhiltnu han