Aftonbladet – 8 april 1861, sida 3

hennes innestående lön med -en månads förskott och skickat henne ur huset samma afton. Med undantag af detta lilla uppträde, som föreföll af föga vigt när det timade, men hvilket ledde till ganska allvarsamma följder framdeles, hände alls ingenting ovan ligt under de sex långsamma veckor, på hvilka jag redan hänsyftat. Men vid begynnelsen af den sjette inträffade slutligen en händelse. En morgon lemnade postbudet ett bref, som var adresseradt till min matmor. Jag tog det Pp med mig och betraktade utanskriften i det jag lade det på presentertalriken. Det var icke af min husbondes hand, icke af någon persons af den bildade klassen hand, tycktes det mig. Brefvetsyttre var äfven ganska nedsmutsadt och sigillet helt simpelt. Det här måtte vara ett tiggarebreft — länkte jag för mig sjelf, i det jag steg in i frukostrummet och närmade mig min matmor. Hon höll upp sin hand innan hon öppnade det, som ett tecken åt mig att hön hade någon befallning att gifva och att jag icke skulle lemma rummet förr än jag emottagit den. Derefter bröt hon sigillet: och började läsa bretvet. ; ennes ögon hade knappt varit fästade det ett ögonblick, förrän hennes ansigte blef dödsblekt och papperet begynte darra mel: lan hennes fingrar. Hon läste det till slut, och resande sig derefter med häftighet,i det hon från att: vara dödsblek blef blossande röd, kramade hon ihop brefvet i sin hand och gick flera hvarf fram och tillbaka i rummet, utan att tyckas märka mig der jag stod vid dörren. Usling, usling, usling!4-hörde jag henne sakta säga för sig sjelf på ett häftigt, föraktfullt sätt. Derefter stannade hon och sade plötsligen: Kan det vara sannt?4 Då hon derefter kom att se upp och fick se mig stående vid dörren, spratt hon till som om