Aftonbladet – 8 april 1861, sida 2

gå genom vatten och eld för min matmor, sade jag, i det jag kände mina ögon fuktas af tårar. Hon har ingen slägting i närheten, som kan tala med er, och det är bättre att en tjenare, som jag, utsätter sig för att bli misskänd, än att ett förfärligt och långvarigt missförstånd skulle uppkomma derutaf att rätta botemedlet icke blifvit användt i rättan tid. Se här hvad jag skulle göra om jag vore i ert ställe. För det första skulle 108 upphöra med att gråta och derefter skulle jag skynda mig hem och skrifva till mr James Smith och säga honom att jag, såsom prest, icke ville återgifva honom hans skymford, utan ville visa honom orättvisan af hans misstankar genom att upphöra med mina besök vid Darrock-Hall, heldre än att vära en anledning till oenighet emellan man öch hustru. Om ni vill uttrycka detta med passande ord, sir, och kan hafva brefvet färdigt inom en half timma, så skall jag hemta det och, på egenrisk, framlemna det till min husbonde. Jag har ingenting mer att tillägga annat än bedja er ursäkta att jag glömt min rätta plats och varit nog djerf att i ett ganska vigtigt ämne tala som jemlike med er. För att göra mr Meeke rättvisa, hade han ett hjerta, ehuru det var ganska litet. Han skakade hand med mig och sade att han antoge mitt råd såsom en väns; hvarefter han återvände till sin bostad, der jag en half timma sednare infann mig för att hemta brefvet. Det var icke färdigt. Mr Mecke var löjligt noggrann huru han skulle uttrycka sig så snart han fick en penna 1 sin hand. Jag fann honom vid sitt skrifbord, hvilket var öfversålladt med ofullbordade brefkoncepter, i högsta själsvånda, huru han skulle sammansätta sina meningar med nog grannlagenhet, beträffande min matmor. Som hvarje minut var dyrbar, skyndade. jag på honom så mycket som möjligt. Ännu en halftimma förgick, oaktadt alla mina bemödanden, innan han kunde bli nöjd med brefvet, Jag red bort med det i fyrsprång och