Aftonbladet – 8 april 1861, sida 2

påskrift till mig. Den innehöll endast dessa rader: Packa in mina kläder genast och lemna dem till den person, som framlemnar detta. Ni kan underrätta er matmor att jag i afton klockan elfva afseglar till Sverge. Befordra mina bref till Stockholm.? Jag hörsammade de befallningar jag erhållit, med undantag af den som rörde min matmor. Doktorn hade blifvit efterskickad och var ännu qvar. . Jag rådfrågade honom huruvida jag borde framföra helsningen eller ej. Han förbjöd mig på det bestämdaste att göra det denna afton, och på hans begäran lemnade jag honom skritvelsen på det han följande dag skulle framlemna den eller ej, som han för bäst funne. Knappt en timma var förfluten sedan karlen, som hemtat min husbondes saker rest utaf, då mr Meekes hushållerska inställde sig, medförande en rulle musikalier till min matmor. Jag berättade för qvinnan min husbondes plötsliga bortresa samt att läkaren var i huset. Dessa underrättelser förde mr Meeke sjelf till Darrock-Hall i stor oro och bestörtning. Jag kände mig så förbittrad mot honom — ehuru oskyldig han i sjelfva verket var — såsom anledningen till det obehagliga uppträde, som egt rum, att jag öfverskred gränsorna för mitt åliggande och omtalade för honom alltsammans. Den svaga, ynkliga varelsen blef först blossande röd i ansigtet, sedan helt blek och nedsjönk på en af stolarne, gråtande som om hans hjerta ville brista! William, William!4 utropade han, vridande sina små, fina, hvita, darrande händer, som ett hjelplöst barn, hvad skall jag taga mig till? ; Pfter ni ställer till mig denna fråga, sir, svarade jag, så ursäktar ni, hoppas jag, om jag, ehuru endast en tjenare, öppet uttalar min tanka. Jag känner ganska väl min plats och vet attjag, strängt taladt, vida öfverskridit min pligt, då jag för er omtalat svad som händt. Men, sir, jag skulle vilja