Aftonbladet – 8 april 1861, sida 2

mest olyckliga, och likväl det, för en qvinna, mest naturliga sätt att visa denna förtrytelse. Ju ohöfligare hennes man var mot mr Meeke. desto vänligare behandlade hon honom. Detta föranledde häftiga ordtvister och derefter slutligen en allvarsam brytning. Jag kunde icke undgå att höra sista ordvexlingen som föregick denna brytning, ty den egde rum ute på parterren, straxt utanför salsfönstret, under det att jag var sysselsat att duka frukostbordet. Utan att upprepa deras ord — hvartill jag icke har rättighet, då jag af en händelse kom att höra hvad som jag icke borde ha hört — vill jag blott säga, för att visa hur allvarsam ordvexlingen var, att min matmor beskylde min husbonde att ha gif sig endast för att komma åt penningar; at! hon sade att han lefde skiljd från henne så mycket han kunde, och att han sårat henne med en misstanka, hvilken det skulle bli svårt att någonsin förlåta och omöjligt at! någonsin glömma. Han svarade med häf. tiga, förolämpande ord och förbjöd henne ati någonsin mer mottaga mr Meeke, hvarpå hon, å sin sida, förklarade att hon aldrig skulle samtycka att förolämpa en prest och gentleman för att tillfredsställa en tyrannisk mans nyck. Härvid gaf han, med en grof ed befallning om, att hans häst genast skulle sadlas och föras fram; förklarande att han icke ville dröja ett ögonblick längre under samma tak med en qvinna, som trotsat honom; och han tillade, att han, i händelse mr Meeke ännu en gång inställde sig, skulle återkomma för att, trots hans svarta rock, prygla honom hela byn igenom. Med dessa ord lemnade han henne, och red bort till staden der han hade sin skonert liggande. Min matmor höll sig tapper till dess han var borta, men då utbrast hon i den häftigaste gråt, hvarefter hon blef. så utmattad att hon måste bäras in i sitt rum. Samma afton kom en karl till Darrock: Hall, hvilken förde med sig min husbondes ridhäst och lemnade en papperslapp med