Aftonbladet – 8 april 1861, sida 2

stannade ej en enda gång förr än jag var framme i den lilla staden. Kyrkklockan slog ett qvart till tolf just som jag red in i staden, och när jag kom ned till hamnen syntes skonerten icke till. Den hade lyftat ankar tio minuter före elfva och lemnat hamnen på slaget elfva. Jag skulle ha följt efter i en båt, men det var en vacker, stjernklar natt, och sjömännerna skrattade åt mig, då jag talade om att ro efter en skonert, som fått en qvarts försprång och hade gynnande vind. Jag red tillbaka med tungt hjerta. Det enda jag nu kunde göra var att afsända brefvet till Stockholm. Dagen derefter visade doktorn min matmor skrifvelsen, som kommit från min husbonde; och ett par timmar derefter emottog hon ett bref från mr Meeke, i hvilket han redogjorde hvarför han icke kunde infinna sig vid Darrock, och i hvilket han äfven talade om mig i högst berömmande ordalag såsom en förståndig och tillgifven person, den der i rättan tid uttalat rätta ordet. Jag kan omnämna det hufvudsakliga innehållet af brefvet, ty min matmor gaf mig sjelf del deraf. — Underrättelsen om min husbondes börtresa hade icke på henne den inverkan, som doktorn förmodat. I stället att försänka henne i ännu djupare nedslagenhet, tjenade det att rycka upp henne och väcka hennes vrede. Hennes stolthet kände sig, förmodligen, sårad af det föraktfulla sätt, hvarpå hennes man tillkännagifvit sin afsigt att fara till Syerge; omnämnande den i en skrifvelse till en af hans tjenare, hvilken innehöll befallning att packa in och afsända hans kläder. Mr Meekes bref, hvilket träffade henne i denna sinnesstämning, bidrog endast att ännu mer reta henne. Hon ville nödvändigt lemna sängen; och så snart hon kommit ned i undre våningen gaf hon sin harm luft emot mig, i det hon förebrådde mig alt med näsvishet ha blandat mig i saker, som icke angingo mig, förklarande att hon hade