Aftonbladet – 6 april 1861, sida 3

: (Insändt.) Söderköpings brunn. .. Svar på enkefru doktorinnan S. Lagbergs i Aftonbladet för torsdagen den 7 Mars införda artikel, angående Söderköpings brunns fara att intetgöras såsom viälgörenhetsinrättning. Då jag ser mig nödsakad nedskrifva, och till allmänheten öfverlemna följande artikel, sker det med den högsta grad af motvilja, dels emedan jag, oaktadt lifligaste önskan, ej kan undgå att vid sakens behandling och mina motivers utyvecklande vidröra redan bortgångna mäns handlingar, dels emedan det är ett fruntimmer som tecknat sitt namn under den sjelfva saken så fullkomligt vanställande artikel, som i ofvannämnåte Aftonblad finnes införd; men jag har ansett mig hyarken böra eller kunna under iakttagande at tystnad låta densamma göra sin rund i rikets mest lästa tidningar, hufvudsakligast emedan den i-sjelfva ämnet innehåller så mycket med verkliga förhållandet alls icke öfverensstämmande, att den vilseleder den för saken främmande de-len af allmänheten, dels emedan jåg varit medlem af den komite, som efter bästa öfvertygelse och på. det mest samvetsgranna sätt utarbetat de föreslagna bolågsreglorna, och slutligen emedan den förvränger oeh kastar smuts på motiver och Handlingar, som: äro utgångna trån lika värmt intresse för Söderköpings brumns framtid såsom välgörenhetsinrättning, som någonsin enkefru Lagbergs. i vilja samma mål, nemligen Söderköpings helsobrunns fortgående utveckling och förkofran såsom välgörenhetsinrättning, men skilja oss såväl i åsigt om: sättet att betrygga inrättningen såsom sådan, som ock uti medlen att kunna ernå detta; enligt vår olika mening, bästa sätt, i det att mina motståndare anse e årligen nyvald, af ständigt nya med-: lemmär bland Dåadsällskapet bestående, tre månaders brunnsrätt med direktion vara detlämpligaste sättet, och jag, jemte flertalet af bolagsmiän, ett ständigt varande bolag med direktion, hvars Sar innehålla fall garanti emot egennyttig förvaltning och egennyttiga beräkningar. aa Hvad de olika medlen angå, så må allmänheten sjelf döma, då fru Lagbergs artikel i det följande blifver upptagen till svaromål. Enligt 1811 års, af K. M:t fastställda, bolags: regloradministreras S:t Ragnhilds Helsobrunn på det sätt att en brunnsrätt hvarje år den tolfte dagen af första brunnsterminen, hvilken börjar den 1 Juni, af brunnssällskapet väljesj hvaraf tre ledamöter böra vara aktieegare, om sådana bland badsällskapet finnas; och tre leda: möter andra badgäster, hvarförutom brunnsintendenten är sjelfskrifven ledamot. Denna brunnsrätt har sig enligt reglementet ålagdt att: syna all .egendom, besluta alla afgifter, betjeningens antagande och aflönande, granska förvaltningen och alla räkenskaperna, bestämma nybyggnader, reparationer m. m., och väljer en direktion af trenne i orten boende välkände män, som förvaltar all. brunnens ekonomi, utfärdar aktier, inkasserar penningar, gör utbetalningar, verkställer nybyggnader och reparationer m. m. Direktionen med andra ord subordinerar såsom verkställande makt under brunsrätten såsom beslutande, och är inför brunnsrätten ansvarig för alla sina åtgöranden, af hvilken den också skall erhålla echarge. Direktionen har under många år utgjorts af samma personer. : Som brunnsintendenten hr doktor Böttiger i Aftonbladet infört såväl de gamla, som de nu föreslagna bolagsreglorna till allmänhetens kännedom, behöfver jag ej vidröra dem i annan mån, än ämnet nödvändigt fordrar. Nu några ord om det gamla reglementets ohjelpliga brister, hvilka utgöra de skäl, hvarföre en del af bolaget så bestämdt a oa numera nästan enhälligt — ty vid och efter sednaste bolagsstämma är det endast enkefftu Lagberg, hr C.O. Lagberg och major Ekenstam, som motarbeta det nya reglementet, — antagit en för inrättningen vida mera betryggande bol GT 1811 års bolagsreglor voro lämpliga för sin tid, då brunnen var på en ståndpunkt, från hvilken det icke lät sig göra att beräkna om den skulle framåt eller alldeles upphöra. Båda möjligheterna voro då lika sannolika. Ju närmare man skärskådar dessa bolagsreglor, ju mera skall man finna att de så litet passa för nuvarande förhållandeh att inrättningens framtid, såväl såsom väl görenhetsanstalt, som ock såsom helsobrunn, verkligen är i allvarlig fara, och att det är absolut nödvändigt att genom en total pg förebygga brunnens möjliga, om ej i tidernas längd sannolika förfall, ioke under förutsättning af vanskötsel, utan just till följd af det nuvarande reglementets stora brister och saknad af garanti. Följande äro de hufvudsakliga brister reglementet enligt min åsigt innehåller. För att brunnen skall kunna ega bestånd, tr nödvändigt att den fortgår och utvecklar sig fullt