Aftonbladet – 6 april 1861, sida 3

jett stort stenhus, användt till arbetarebostäfå der; men hvad förslår detta för de tusendetal, som der önskade finna ett fuktfritt rum med en spisel? Vänner på norr! Ni, som j egen penningar och inflytande och i allt skola för oss gifva tonen, hvarföre bilden I icke i några bolag för en i ordets alla bemärkelser så god spekulation som att uppföra arbetarei bostäder. I Paris, och än mera i de franska i landsortsstäderna uppföras nu genom bolag jen myckenhet sådana byggnader, der en ar; betarefamilj kan hyra sig en lägenhet för 1100 å 150 rår, och der ett ensamt rum kostar I omkring 45 rdr. I Mälhausen har ett bolag af i fabrikanter, -med ett kapital af 300,000 francs, j hvartill staten lemnat ett bidrag af-180,000 I franos, byggt mer än 300 hus. Naturligtvis ; bör man icke tänka på att bygga allt af sten. i Då hvarje hus erhåller en liten trädgård är , eldfaran i allt fall ringa. De folkmöten, som i sednare tider här i i hufvudstaden blifvit hållna, utgöra ett glädjande tidens tecken; men det återstår oss dervid en icke ovigtig sak, nemligen att tillse ; det något resultat af dessa möten uppkommer. Ett vackert tal; en sann id väcker. visserligen: anklang för ögonblicket, men-minnet deraf förflyger lätt med det första intrycket. . Det är nödvändigt att bestämda resolutioner formuleras, och detta :synes ej ens: vara tillräckligt. Man kan ickebegära att regering eller andra vederbörande skola omsorgsfullt taga i akt åsigter och beslut, hvilka de beslutande icke sjelfva tillägga I större vigt, än att de anförtro deras bevarande åt den tillfällighet, som från förstörelsen räddar några Tösa tidningsblad. De nyligen slutade öfverläggningarne om skjut-. och gymnastiköfningars införande i skolorna voro emellertid af stort intresse, och man bör hoppas att icke alla de sanningar der uttalades fallit på hälleberget. Apropos skolundervisningen, vågar jag, i trots af direktionens öfver nya elementarskolan auktoritet, uttala den åsigt, att denna undervisning skulle intet förlora, men rätt mycket vinna derpå, att studentexamen vid universiteterna förbyttes till en maturitelsexamen vid elementarläroverken. De anmärkningar emot detta förslag, som blifvit gjorda — nemligen om det obestämda i begreppet om en ynglings ?mogenhet? för universitetet samt om det företräde, som kunde lemnas ett eller annat läroämne — äro, efter min tanka, lika tillämpliga på universitetets examinatorer som på skolans, hvartill kommer alt mångfaldigt flera och vigtigare anmärkningar skulle kunna göras emot stu-! dentexamen. Till dessa hörer t. ex. att det Capphörliga examinerande, hvartill ett litet fåtal lärare vid akademierne äro förbundne, lätteligen blifver maskinmässigt och, tillämpod på hela rikets ungdom, nödvändigt skall idraga att gjuta den svenska ungdomens bildning i en form; att kännedomen deromi att det egentligen är på några få universitetslärares omdöme, men ej på skolans pröfning som ynglingens framgång eller tillträde till akademien beror, verkar ett visst misstroende till skolans lärare och en otålighet att få ag till akademien, för att der kunna på nära håll studera sättet att genomgå studentexamen, hvaraf ungdomens studier ingalunda vinna i grundlighet, men dess sedlighet deremot alltför ofta löper fara att gå till: grunden. Det tunga vilkor, för den ej alltför öfverdrifna äran att få bevista universiteternas föreläsningar, som blifvit ungdomen ENE i studentexamen, söker man naturligtvis så lätt och behändigt ske kan fullgöra; och då man säkrare vinner detta genom några månaders pluggläsning hos studentfabrikörerna i Upsala och Lund, än mm en fortsatt läsning i skolan,-lemnas enna i förtid. Men för ynglingen sjelf, och icke mindre för hans föräldrar, har detta sin ganska betänkliga sida. Ej nog med den missriktning hans studier taga, med ännu outvecklade -själsförmögenheter, med svag kroppsbyggnad — såsom skolungdomen nuf allmänt företer — och i den farligaste ålder, slites ynglingen från föräldrarnas -ögon och. vård. De lemna honom, man ge Hg det, oskyldig och med de bästa anlag; men huru återse de. honom ofta! Jag skulle äfven från ekonomisk synpunkt vilja påyrka studentexamens afskaffande. I ett land, der embetsmän, näringsidkare och andra, som låta sina söner gå den lärda vägen, vanligen med nöd förmå utan skuldsättning försörja sina familjer, är det redan ä allmänhet förknippadtmed storwbekymmer att hålla en eller par söner vid imiversitetet de år sådant är oundgängligt; mem hvarföre då föröka denna tunga med de uppoftringar, som studentexamen, med dess improbationer och upprepanden samt de för dess ge nomgående nödiga preliminärkurser hos pri? vatlärare i universitetsstäderne förorsaka? Huru mycket bättre skulle det icke vara om ynglingar först då behöfde lemna sko: lans jemna undervisning samt föräldrarnes ömma vård och hembygdens kända omgifning, när han, i kunskaper befunnen skicklig att draga nytta af universitetets under: visning, i ålder :och förstånd uppnått den mognad, att han kunde i någon mån beherrska sina lidelser! Meningarne härom kunna väl icke vara synnerligen delade; och jag tror icke man behölde använda kringresande examenskommissioner, för att kontrollera läroverkens maturitetsexamen, I hvarje stad der elementarläroverk finnes finnas äfven så många upplysta män, att en dylik, hufvudsakligen kontrollerande kommission kunde bland dem bildas. Du ser att, ehuru söderbo jag är, har jag likväl blifvit så smittad af tidsandan, att jag, med den stora mängden, nu börjat vurma på skolor och uppfostrmgsmetoder. Ja, jag börjar till och med finna de min.) dre reformernasX lugna bana en liten smulad. långdragen, sedan jag uträknat att vi, efter ett nytt halfsekels tframskridande, derpå skola befinna oss jemnt två sekler efter de öfriga europeiska nationerna. AA Tea näRitlan NA