öfriga teatrarna. och som dock icke vore omöjlig att åstadkomma äfven der. LITTERATURTIDNING. Innehåll: Svensk historia. i Frankrike. — vy. Zeipels samlade skrifter. — Juridiska föreningens tidskrift. — Finsk-svensk ordbok. — Litterära notiser. Svensk historia i Frankrike. Sedan några 8r tillbaka, hufvudsakligen sedan det sista orientaliska kriget, har man i Frankrike börjat egna en hittills alldeles okänd uppmärksamhet -åt Sverges politiska ställning, åt vår litteratur och våra förhållanden. Den outtröttlige och grundligt sakkunnige mr Geffroy är icke den ende som sysselsätter sig med dessa ämnen. Man ser dem icke sällan behandlas inom pressen med långt riktigare uppfattning och färre misstag än hvad fallet var förr, då dylika artiklar någon enda gång förekommo. Man ser det ena vittra svenska arbetet efter det andra öfversättas på franska, och en alldeles speciell. uppmärksamhet har börjat egnas åt vår historia. Det omnämndes för icke längesedan, att Gustaf Adolf den stores historia efter Fryxell blifvit öfversatt till franskan. Men äfven flera särskilta af fransmän utarbetade framställningar, dels:afsvenska historien i allmänhet, dels af vissa perioder i densamma, ha på den sednaste tiden sett dagen, En sådan har nyligen blifvit utgifven af en professor de Flauz under titel: Histoire de la Suede, pendant la vie et sous le regne de Gustave I. (Sverges .historia under Gustaf I:s lefnad och meLingd Troligen har detta arbete blifvit framkalladt af det storartade sätt, hvarpå minnet af Gustaf Wasa förlidet år firades i vårt land: Sjelfva boken har ännu icke kommit oss i handom, men vi anse oss böra meddela några utdrag af en anmälan deraf, som den förtjenstfulle skriftställaren Elias Regnault skrifvit i Courrier du Dimanche. Mr Regnault yttrar: De stora minnen, som i Sverge fästa sig vid Gustat Wasa, rättfärdigas ej blott genom denna furstes personliga talanger, utan äfven af de djupt gående revolutioner, som blefvo följden af hans strid och seger. Landsflyktig, innan han blefkonung, hade han vetat taga lärdom af olyckan. Såsom sitt Jands befriare och sina egna oförrätters hämnare fann han lyckligtvis sin personliga sak förbunden med rättvisans och fosterlandskärlekens; slutligen underlättade det korrumperade och öfvermodiga presterskaets hemliga förstånd med de främmande förtryckarne för honom genomförandet af de religiösa reformerna, hvilka så mäktigt skulle bidraga till Sverges framsteg och storhet. Det är obestridligt att Sverge före hans lid icke hade något anseende i Europa. Dess namn, okändt för kabinetterna, spred sig knappt öfver Östersjöns stränder, och äfven om i dessa aflägsna trakter hansestäderna stundom sysselsatte sig med Sverge för -grannskapets och handelsintressenas skull, så var det endast såsom med en vasall under Danmark, med hvilken man blott i tredje hand stod i beröring. Det är bekant att Sverges förfallthvilket varade i 126 år före Gustafs uppträdande, daterar sig från Kalmare union (1395), hvilken ställde de tre skandinaviska konungarikena under samma spira. Man är likväl icke i okunnighet om, att just i våra dagar unionen önskas af de tre ländernas verkligt kloka statsmän såsom ett nödvändigt värn mot deras ärelystna grannars anslag. Kan man väl deruti se en motsägelse åtminstone i de nationella traditionerna? Nej, visst icke. Men man bör af denna dubbla epok lära, att ordet enhetickei och för sig ensamt är en underpant på lycka och trygghet. Ty enheten Fan endast uppstå såsom resultatet af förtryck, och det var i sjelfva verket medelst förtryck som Kalmare union stiftades. Ehuru unionsfördraget påbjöd lika oberoende för de tre rikena, drogo dock Danmarks suveräner största vinsten deraf och, betraktande föreningen såsom en eröfring, lade de ett odrägligt ok på Sverge: Det ryktbara wunionsfördraget förorsakade under mer än ett århundrade de raste söndringar, hvilkas minne alltför ;e gjort hvarje tanke på ett närmande om intet. Först för några få år sedan förorsakade svåra farhågor och en bättre förstådd poliik, att det gamla agget glömdes. ban arne, hotade at Tyskland, svenskarne af Ryssland, insågo alt deras framtid berodde af ett förtroligt närmande, och i de tre fordom söndrade och fientliga länderna har i våra dagar den skandinaviska enheten blifvit det politiska lystringsordet, men likväl en enhet med sjeltständighet, gemensamhet i RS och handling, men med hvarderas, frihet. i; : Om Gustaf Wasa bekämpade enheten, var det emedan den ej respekterade friheoch just derföre var hans eändning stor, ig. och segerrik.? fter att i förbigående ha anmärkt bristen på en inledande och orienterande framställ ning i hr de Flaux bok, som genast kastar sig in medias yttrar hr Regnault: Biografi vigt I och för sig. nr ankny s med ett socialt fak tum, hvars förklaring och utveckling: de utgöra; och grundläg arne af dynastier ega JR NR