Aftonbladet – 6 april 1861, sida 1

MUNICIPALGARDISTEN från den 24 Februari 1848. Bland dem, hvilkas lif var svårt hotadt vid det blodbad, som under revolutionen den 24 Februari 1848 på Ludvig den XV:s torg i Paris anställdes å det olyckliga: munieipalgardet, befann sig äfven en tapper underofficer vid nämnde garde. Redan voro blodiga sablar höjda mot hans hufvud och gevärsmynningarne riktade mot hans bröst, då plötsligen en ung flicka kastade sig i hans armar och, beskyddande honom med sin kropp, Eg med af gråt qväfd röst: För Guds skull, döda honom icke! Denne man är min far!? Vid dessa ord — en from nödlögn, som himlen tycktes ha ingifvit henne i detta .olycksdigra ögonblick — sänktes gevären, — och borgaresoldaten var räddad. Hjeltinnan, som så modigt frälste han lif, var en sömmerska vid namn Marie Bequet, Utan tillgångar, utan föräldrar, utan annet stöd i lifvet än det, som en upplyst känsla för det rätta, hvilken hade sitt upphof i en djup religiositet, skänkte henne och endast ledd af e hemlighetsfulla ingifvelserna ofvanifrån, försummade hon ej ett ögonblick att fullfölja sitt så väl och beslutsamt påbegynta verk. Fort bort härifrån; min fart, sade hon till municipalgardisten, fattade honom vid armen och drog hönom hastitt med sig långt bort från den skådeplats, der en af de fasansfullaste scener, som 1848 års revolution kan uppvisa, straxt förut förefilit. Som hon ieke kunde dölja honom i sin tarfliga vindskammare på gatan Vieille du Temple, förde hon honom med. sig till en väninna, hvilken för den måttliga summan 2f 32 skilling om dagen åtog sig alt sörja