Aftonbladet – 6 april 1861, sida 1

bäfva, skälfde nu som ett barn för den unga flickan. Slutligen gjorde han våld på sig, tog mod till sig och uttalade långsamt dessa ord: Marie, jäg är två gånger er skyldig för lifvet; rea det dn 2 och ni har uppehållit det under de sorgliga som följde på mina vipenbroderdn hödsbbling Jag önskar att jag hade två hjertan för att kunna välsigna er så, som ni förtjenar att bli välsignad och älskad; men jag haf-blott ett, och, detta enda tillhör er, sedan det .nu slår endast för och genom er. Niär aderton år, sade ni mig en gång, jag är, tjugoåtta. Jag är således. för. ung att vara, er far. och ni icke tillräckligt gammal: att fortfarande vara min mor, ehuru jag har er. att tacka för mitt lif. Marie Bequet, som på: detta sätt öfverrumplades, så att säga på krigsmannamanr, slog ned ögonen, dande och svarade ingenting. ; Marie Bequet, vill-du bli min maka? repade underofficeren för. andra sången. arie sänkte blicken om, möjlig! annu, djupare, rodnade ännu starkare, Men svarade icke heller nu. Marie Bequet, vill du bli min maka? frågade han för tredje gången. Marie Bequet höjde sin blick mot. Bimlen, li för att derifrån lyssna fill en hemlig röst, sin moders utan tvifvely hyilken hon förlorade då hon var helt ung. Uppmuntrad af ordspråket: Den, som tiger, hun HORA ON tog municipalgardisten i sina händer en hand, som den unga flickan icke längre sökte draga tillbaka, och han tryckte sakta påett af hennes finger en guldring, som han föregående dagen inlöst från pantlåneinrättningen efter en NER derpå, den han genom en oskyldig list aflockat henbe. -SAck, tack, tack! utropade-Mj tiejtdet är min mors ringX, och bön tillädö svagare: