Aftonbladet – 6 april 1861, sida 1

på en hel vecka. Den smärta och bedröfvelse han erfor, då han fick veta att hon nsjuknat och befann sig på hospitalet, skulle ha öfvergått till förtvillan, om han haft mindre fast tillit till Guds försyn. Samma tillit ill försynens ledning ingaf honom också utan tvifvel iden att förfoga sig till en af sina gamla officerare, hvars bostad han händelsevis kände. Denne åhörde med intresse underofficerns berättelse. Rörd till tårar öfver Marie Beuets ädla uppförande, begaf han sig samma ag på aftonen till hospitalet, för att skänka nenne ett fröstens ord och ingifva henne örhoppning om en bältre framtid. — — Var lugn, mitt barn, sade han till henne, var lugn för dens öde, hvilken ni yeskyddat, han skall snart komma hit och e till er, och för framtiden skall hans ställing vara betryggad. Då skall han återsälda er hvad m gjort för honom. Och rär underofficer, som nu återgått till privatifvet och för hvilken, när hans historia snart plef mera känd, en äng OE intreserade sig, var också verkligen nog lycklig ut få en lika hedrande som inbringande ysselsättning. Nu, ombyttes rollerna. och wan kunde i sin ordning sörja för den, som ut sörjt för honom, samt i rikt mått återvälda henne allt. Rd. Ungdom och lycka äro .temligen goda äkare. Marie Bequet återvann snart helsan imder dessa utmärkta hjelpares inflytande. Dagen innan, hon skulle lemna hospitalet, ör att återvända till sitt af nöd och fattiglom hemsökla vindskyfte, inställde sig d. inderofficeren hos henne med en förlägen och brydd min. Hans stämma var mindre säker än vanligt, hans blick mindre fast och ordet darrade på hans läppar. Den käcka igeren, som såg döden för ögonen utan att