Aftonbladet – 6 april 1861, sida 1

gris till på köpet, då han har så ringa beFR om hvad. det är värdt att ha eget hår. ?Jag ber er, min herre? Jag har brådtom,., Svara mig. Vill herrn köpa mitt? Ar det ert fasta beslut? Ja. Nåväl, hvad. vill mamsell då ha för det? ra Jag önskar få så mycket som möjligt. Under vanliga förhållanden skulle det vara värdt en 25 francs, men. nu, då all rörelse har afstannat och guldet i borgarens ficka är lika sällsynt som en gröning i en tiggarpåse, kan jag icke betala derför mer än 17 francs. Affären var snart uppgjord och de vackra, blonda: lockar, som kringkransade den unga flickans hufvud, föllo för saxen, under det att perukmakaren vid hvarje klipphp upprepade sitt eviga: Hvilken skaalv Snart var emellertid hvad hon: på detta vackra sätt förskaffat sig åtgånget; men Marie Bequet, söm pu var klippt å la malcontent och mera liknade en trettonårig gatpojke än en nitton års flicka, fällde dock icke modet, utan fördubblade sina ansträngningar och uppbjöd hela sin själsstyrka. Dessa hennes ansträngningar uttömde emellertid snart hennes krafter, men nedslog icke hennes okufliga mod. Annu återstod för henne såsom den sista nödhjelpen pantlåneinrättningen, denna af regeringen autoriserade och patenterade ockrare. En afton såg man henne ljudiöst och brådskande smyga sig fram i mörkret likasom en gazell i skogen. Hon bar den guldring, som hennes döende moder en gång med darrande hand gifvit henne, till ett af dessa kontor, der man diskonterar folkets nöd och