Aftonbladet – 6 april 1861, sida 1

det under dåvarande förhållanden icke kunde tillfredsställa. Afskedadaf sin principal, hon såväl som alla hennes medarbeterskor, befann hon sig plötsligen på bar backeoch såg sig degraderad från sömmerska till gatsoperska; men som inkomsterna af denna befattning bero af Seinens dimmör, nödgain hon snart söka sysselsättning på annat håll. Hon fann väl också sådan, men så obetydlig och illa betald, att. det knappt var tillräckligt för hennes egna bebof. Hon såg sig derföre snart bragt till det yttersta. Hvad gjorde då den unga flickan, för att ej behöfva öfvergifva den olycklige hon tagit under sitt beskydd och för hvilken hon med största omsorg dolde sin nöd och sina uppoffringar? on inställde sig hos en af de förnämsta ;erakmakarne i Paris och frågade honöm, i det hon pekade på det långa, sköna, blonda hår, som prydde hennes vackra panna: Vill herrn köpa delta af mig? Det skulle sannerligen vara en dödssynd, mamsellX, svarade perukmakaren. CHvarför dett? frågade Marie. För det. att: ert hår är för vackert att uppoffras på detta sätt. tDet måste likväl ske!c Har ni råkat i så stor nöd, atte — I Det är icke nöden, som fört mig hit, min herre4, svarade Marie Bequet, och med ädel stolthet döljande den storsinnade bevekelseerunden till sin h 12, tilladehon r sedan plåga: g lvärk) att min de mig alt låta klippa af mana Pina ig hå , Er läkare måst2 säkerligen vara skallig, i svarade perukmakaren, bedragen af denna ädia nödlögn, och skallig som cn skållad