Aftonbladet – 6 april 1861, sida 1

för honom på bästa sätt. Såsom redan är nämndt, var Marie Bequet fattig, och det var en tung börda hon åtog sig, då hon gjorde sig sjelf det löftet att föda och underhålla en soldat i hans kraftigaste ålder med förträfflig aptit och god matsmältning; men hon tänkte ej derpå, hon öfverlade icke med sig sjelf, om denna börda öfversteg herines svaga krafter, utan arbetade nu träet natt och dag, för att åtminstone för ögonblicket betrygga den mans tillvaro och för hungerns qval beskydda honom, som hon på ett så ovanligt sätträddat och hvars lif det revolutionära raseriet, hvilket fortfar i sin vilda framfart på alla offentliga ställen, ännu alltjemt hotade. Fåfängt satte sig borgaresoldaten i sin stolthet emot denna försakelse; att den sträckte sig ända till formlig sjelfuppoffring, visste han ej ens. Den ädelmodiga unga fliekah tilltäppte hans mun med dessa-orå Tyst! herr officer, icke ett ord mera, är hi infe min far? Medan Marie betöfvade sig allt, led underolficeren icke brist på . någonting, hyatken krigarens goda morgonbesk eller sin kära pipa tobak — en tröstande sysselsättning i hans tråkiga ensamhet. Men efter någon tids förlopp började arbetet, hennes endå hjelpkälla, hvilket man inbillade sig vata väl ordnadt, att just till följd af detta utmärkta organiserande falla sönder under händerna på de olycksaliga svärmare från Luxembourg, hvilka och drömde köna römmar om. en om X slät. Afvån handelshus vid n (-Denis, som ; med arbete, måste nu inställa sin hotet från ärb tarne, hvilka nu blifvit herrer, det bistra och vilda folkupproret, som rasade på gatornb, och efterhängsenheten hos kreditorerna, dem