Aftonbladet – 5 april 1861, sida 3

kallar en belysning, desto hellre som den synes vara skrifven med en penna, som vill Åslå blå dunster i ögonen på dem, hvilka lagt sig ut för den ädle Etelven; örst och främst bestrides i nämnde artikel på det bestämdaste att Carrendatorn erhållit grefvens tillåtelse att vid Brogård idka bränvinstillverkning — och till stöd derI för anföres en liten romantiserad berättelse, gående derpå ut, att då arrendekontraktet den 1 September undertecknat es Xfanns icke något bränneri på egendomen; att först i början af Oktober, genom ett arrendatorn gjordt anbud af ett i godt stånd varande ränneri Xtill underprist, fråga om anläggning deraf hos denne uppstod — och slutligen meddelas att errendatorn för egen räkning uppfört bränneriet. Härmed förhåller sig dock i verkligheten på det sätt, att en person, hvilken före Sarrendaltorn i flera år fungerat såsom inspektor på Brogård och med allt skäl eger grefvelis förtroende, ledde underhandlingen om den ifrågavarande bränvinsapparaten, dervid hvärken den förre eller arrendatorn gjorde minsta hemlighet af att köpet skedde för hr grefvens räkning och med grefvens penninskulle liqvideras. Endast derigenom blef et också för Sarrendatorn möjligt att uppgöra en så betydlig affär, enär han, såsom sjelf obemedlad, ehuru enskildt ganska redbar och aktningsvärd, saknade utväg att bestrida en så betydlig utgift. Den byggnad, hvaruti den dyra apparaten sedermera blef anbragt, fanns redan vid egendomen; den blef dertill skyndsamt inredd och med betydlig kostnad. Enligt det upprättade arrendekontraktet är arrendatorn förpligtad, vid äfventyr af att arrendet anses förverkadt, Satt vårda husen yn föreskriftX, som af jordegaren lemnas. Ej blott den omständigheten att hvarje byggnad, hvari bränvinstillverkning bedrifves, deraf suceessivt skadas, utan äfven den, att grefven sjelf åtskilliga gånger, : medan husets aptering till bränneri pågick, besökte Brogård, bevisar att hr greiven både egde full vetskap om och gaf sitt samtycke till sjelfva företaget. Hr grefven är också sannerligen icke den man, som låter något opåtaldt passera vid Brogård, och allraminst det som länder hr grefven till förfång. — Mot den föreställninfn att arrendatorn, som är en både skickig och försigtig man, på eget bevåg, och med ett så prekärt -kontrakt som han innehar,. skulle kasta sig in i äfventyret att af egna medel och utan jordegarens samtycke anlägga ett kostbart bränneri, talar vidare den omständigheten, attifrågavarande handtering numera ingalunda är så fördelaktig, att anläggningskostnaden snart, eller ens säkert, återgäldas.. Man kan derföre äfven tryggt påstå, att ingen egendomsarrendator, hvars kontrakt är stäldt på laga uppsägning och ej på längre tid, numera vågar för egen räkning anlägga ett dylikt bränneri och aflraminst tilltror sig en obemedlad arrendator att kasta sig in i ett dylikt företag, så vida ej .jordegaren . deri direkt är intresserad. Också är det en i orten allmänt känd sak alt hr grefven så lifligt intresserade sig för det tillverkade bränvinets försäljning, att arrendatorn icke bortslutade något större arti innan han först pr telegraf inhemtat hr grefvens begifvande dertill. Vidare angifves i den omförmälda artikeln att arrendet af Brogård grundade sig på ömsesidigt förtroende och att affären var af den betydenhet att borgen för arrendebeloppet och inventarierna omöjligen kunde presteras. Med kännedom om skaplynnet hos hr ne är det dock en psykol gisk märkvärdighet, aft ett så obegränsadt förtroende plötsligen kunde uppstå för den nuvarande arrendatorn, hvilken såsom inspektor hos hr grefven dessförinnan fungerat blott en ganska kort tid (knappast ett år), då deremot dennes företrädare innehaft samma befattning i flera år vid Brogård och under en lång följd af år fjenat som förvaltare hos en af grefvens nära anhöriga, samt derunder visat sig vara en lika skicklig som redbar man — men allt detta oaktadt ändock icke kunnat anses vederhäftig för arrendets erhållande när förslag derom vid flera tillfällen varit å bane. Det är också på alla ofvan anförda skäl och än flera, hvilka lätteligen kunna förebringas, sotfi ingen, hvarken hög eller ringa i hela orten der Brogård är belägen, sätter tro till det upprättade arrendekontraktets verklighet, såsom kontrakt i vanlig bemärkelse. Icke ens arrendatorn sjelf anser sin ställning i denna befattning tryggare, än att han nyligen anmält sig såsom ganska enrägen kandidat till en inspektorsplats på en egendom i orten, der lönevilkoren dock icke äro ovänligt förmånliga. Slutligen anser sig insändaren böra framhålla eh ganska märklig omständighet. Väl underrättade personer påstå på det bestämdäste, att just det att tidningspressen med en så sällspord enighet bedömt grefve Sparses förhållande 4i den mycket omskrifna frågan, långt ifrån att försvaga grefvens position såsom innehafvare af ett förtroendeembete; tvärtom ökat hans makt och inflytande Så den ena sidan. Om så är förhållandet skall naturligtvis framtiden utvisa; men -obestridligt är, att i längden förmår dock ingen att trotsa opinionen och att de, som försöka det, komma derpå dock slutligen till korta. X. k Rättegångsech Polissakeor. Per Victor Göthes föregående lefnadsomständig. heter. Göthe föddes i Göteborg den 29 Mars 1840 af ogifta Emerentia Martin, som numera är gift