Aftonbladet – 5 april 1861, sida 3

byggnadens framsida, tvärt öfvergående ut en lågländt, fuktig ängsmark, der vattne från Riddarfjärden vid något högre vatten stånd uppstiger och genomdränker, om ej fördränker gräsvallen, samt höst och vå framkallar tjocka och ihärdiga dimmor, som göra luften fuktig, kylig och mindre helsosam. Läget åt södra sidan skulle deremot icke blott bättre, men ock nöjaktigt motsvarat den psychiska kurmetodens fordringar, och dessutom i allmänhet gifvit sjukhuset. ett långt sundare läge. Men här gällde den psychiska läkarens enskilt gifna råd, hans böner och skäl intet. Verkställigheten hade blifvit officielt uppdragen åt öfverståthållaren, dåvarande generaldirektören öfver lasaretter och hospitaler i riket, samt öfver-intendentsembetet. Den psychiske läkarens, på här ofvan anförda grunder motiverade, ofta och allvarligt upprepade förslag att bygga på den södra sluttningen, som då icke örkädes vinna gehör, skall nog i framtiden, men då för sent, godkännas och till sitt rätta värde uppskattas. Emellertid fann man sig föranlåten att såsom motskäl förebära, det utrymmet på den södra sidan om bergåsen ieke skulle vara tillräckligt och att grundläggningen der skulle blifva svårare och kostsammare. Detta vågar jag likväl desto heldre bestrida, och påstå att förhållandet blifvit det motsatta, som lokalen ännu qvarstår nästan oförändrad och kan, när man så vill, ånyo undersökas: Devigenom hade man också sannolikt vunnit den förmånen att sjukhuset, såsom ifrån början var afsedt, endast blifvit två våningar högt, en omständighet vid ett sjukhus för vansinnige af högsta vigt för vidmakthållande af beqvämlighet, ordning, snygghet och lugn. Alla andra skäl måste dock här gifva vika, som det vill synas för det enda: att en storartad och skön byggnad, anlagd på stadseller den nordöstra sidan, skulle taga sig så särdeles bra ut, sedd ifrån staden. och Drottningholmsvägen. Den psychiske läkaren, som dock ingen röst egde, ville hafva ett sjukhus, på det bästa möjliga beräknadt för de sinnessjukes återställånde; öfver-intendentsembetet fann tillfället lämpligt att visa sig i skön byggnadskonst och att skänka hufvudstaden hvad man kallar en morumental byggnad; då varande generaldirektören, annars så djuptseende och tillika företrädesvis benägen för det nyttiga och billiga, gaf vika för öfver-intendentsembetets tycke, och sålunda lades, tillika med byggnadens grund, jemväl grunden till en af de största olägenheter, om ej den största, hvarmed det nya sjukhuset i en framtid skall hafva att kämpa. Hvad de sinnessjuke, för hvilka byggnaden blifvit uppförd, till följd häraf skola se, känna, erfara och lida, blef bisak; hufvudsak blef att bereda en liten ögonfägnad för sig sjelf och alla andra, som, Tikgilliga för hvad som passerar derinom, tillfälligtvis i förbigående kasta en blick ditut. Sådant hade aldrig kunnat inträffa, om en psychologisk läkare haft den afgörande rösten i de sinnessjukas sak. Detta sjukhusets förfelade läge är så väsentligt för beandlingen af sinnessjuke, deras dagliga lugn och välbefinnande samt för möjligheten af deras återställande, att med vis.het kan förutsägas, alt hvarje läkare, som under tidernas Top p kommer ett förestå detta sjukhus, hvilka åsigter i psychiatrien han för öfrigt än må hylla, skall djupt beklaga inrättningens öde och hårdt tadla deras oförstånd eller lättsinne, som uppoffrat de sjukes bästa för att förskaffa de friska anblicken af ett lysande slott. För min del anser jag det härigenom begångna fel så grundväsendtligt och för sjukhusets bestämmelse förderfligt, att jag aktat nödigt att, då hvad som påtagligen är ett fel och offentligen blifvit såsom ypperligt framhållet, genom denna framställning inför allmänheten frisäga mig ifrån all delaktighet i denna ypperlighet; synnerligen som jag ännu alltjemt erfar, att den förvillelsen råder hos mången, att jag skulle hafva eller hafva haft något offentligt uppdrag i afseende på verkställigheten af denna angelägenhet. Stockholm den 2 April 1861. C. U. Sonden.