hand. Alla stadens pojkar, utgörande trossen, jublade, hurrade, kastade hjul midtpå landsvägen och voro liksom yra i hänryckningen öfver både att ha sett och nu att glippa se norrbaggarnes regementen. et var nära afton, då man ankom till staden, och medan herrarne samlades på stadens stora klubb att vid bålarne fira högtiden, började fruarne vända upp och ned på huset för morgondagens vidlyftiga reningsoch återställningsproeess; och sedan vändes upp och ned på alla byrålådor och garderobsskrymslen att undersöka hvad som Sad assa för balen, och det enda som återstod. att önska, var att man haft några uniformer och regementsmusik vid festen. Men när festen i verkligheten kom, voro essa äregiriga önskningar försvunna, och man dansade lifvad och lycklig vid amatörsfiolerna och med kavaljerer, hvilka hade åtminstone den förmånen framför de bortresta att de kunde förvandlas till äkta män, om allt ville sig väl och de notabene ieke hade alltför godt minne af de nederlag, de lidit, medan uniformerna glittrade på gatorra. tills balen passerat, hade fruarne sins emellan icke hatt tid att göra påhelsn hos hvarandra, men när den första neu mötesplatsen i rådhussalen :gifvit dem tillfälle att smaka meddelandets intresse och behag, började en lång serie af kaffebjvdningar, hvilka icke ändades förr än de räckt handen åt julkalasen. Medan allt detta fläng varade och herrskaperna diskuterade och -sqvallrade i tör maket, stodo jungfrurna med landtärnan i ena shanden: och kära matmors mulf och YA i den andra ute i kökskammaren, der de utgöto ;sig. i icke mindre rika floder.