Aftonbladet – 4 april 1861, sida 3

-f man hars.till och med sett sådana tidninga under åratal söka upparbeta hat emellan de tvenne broderfolken — mellan. Sverges ocl I Norges folk — hvilka voro på god väg at lallt mera förstå och älska hvarandra; och Tvi veta alla i hvad mån det har lyckats I Det plär annars vara det kristliga sinnets T fröjd, när bröder kunna sämjas. — Man ha! Isett sådana andliga tidningar vidare söke väcka kallsinnighet mot det tredje broder folket, mot Danmarks folk, och dermed mo den skandinaviska nationalitetskänslan, motidr om nordens enhet, som redan börjat vinne Iså månget hjerta ibland oss; och man ha licke skämts för att påpeka de vådor som deraf skulle uppkomma, i anseende till Dan marks hotade ställning. Huru oridderligt Tvenne bröder skola vända hvarandra ryggen, utan kärlek till hvarandra, för att sålunda bäst försvara sig; och säga fill den tredje brodren: Försvara du dig ensam, emedan v anse det farligt för oss att hjelpa dig! Arsådant tal svenskt språk?. Ån mer: är det kristligt? (1 Joh. 3: 16). — Man harslutligensettsådana tidningar visa sorgliga åtbörder i afseende på de skarpskytteföreningar; och isynnerhet de reformpetitioner, som nu sysselsätta de fosterländskt sinnade i vårt land. Jag för min del tror icke, att de kristligt sinnade tidningsskrifvarne, icke heller att församlingslärarne handla hvarken klokt eller kristligt uti att alltid stå emot folkets frihet, eller åtminstone vara efter sin tid ifrihetsropet; ej heller tror jag, att de derigenomgöra kristendomen mottagligare eller älskvärdare inför menniskorna; snarare tvertom! Borde de icke fastmer vara de allra främsta att visa, hur den striden skall föras och hur den icke skall föras; borde icke just de föra frihetens fana högburen öfver allt folket? När en vårflod kommer, må man icke ställa sig på tvären mot densamma, utan, om möjligt, rädda menniskorna och tilläfventyrs Man floden gagnlig genom sidokanaler. Men vi äro ännu icke mogna, säger man. — Mig tyckes att man borde skämmas för att numera tala så. Var Norge mer moget år 1814, eller Danmark år 1848 än Sverge nu är? Går det redan an t. ex. med samfäldta val i Norge och med allmänna val i Danmark, skulle det ieke nu sent omsider få gå an i Sverge? Men härtill komma ännu andra skäl och som dertill med mana oss att skynda. Vi lefva i skickelsedigra tider. Ett påfviskt prestadöme befinnes icke längre duga såsom underlag för Euroa troner. Nationaliteterna, hittills sönderrutna, trampade under fötterna, föraktade, manas fram 1 stället, i förening med allmän rösträtt; derföre skyndom att ordna allt i sammanhang dermed! Men må man blott vakta sig för att grunda tronerna på hedniska nationaliteter: den marken: skälfver. Nej, må man skynda sig att göra kyrkan nu och borttaga allt, som är orättvist, på det att när folket nu begynner vakna öfverallt i landet, det måtte genast, när det slår sitt öga upp, finna allting rättvist och vakna vid godt lynne — ja, vakna vid godtlynne innan kriget kommer med sina fasor och vältrar sina blodiga vågor alltmera norrut. Det synes närma sig tiden synes nemligen vara inne i Guds rådslut, då omsider fylkeskonungarne i Tyskland med hela sitt tillbehör skola bortsopas af någon ny Ingiald Nlråda, och sådant lär icke ke utan. blodbad. — Ännu en gång fråga vi: Ar det under sådana tider godt, kristligt eller ens klokt, att kristendomens målsmän, vare sig prester eller andliga tidningar, hålla sig fjerran från folkets sak. — Och särskildt med afseende på reformpetitionen kan man hafva skäl att fråga: är det klokt att nämnde kristendomens . målsmän ställa sig på tvären deremot? Ar biblen då verkligen emot, att underdåniga önskningar om frihet framföras till landets konung? Biblen berättar ju sjelf huru Moses, sitt folks store befriare, gick väl tio gånger eller mer in till Farao och begärde att han måtte släppa folket fritt. Jag har kommit till er i dag, för att säga er, och jag säger det ännu en gång, att I hafven ett godt verk för händer. Gån till eder konung i Herrans namn och bedjen om den frihet eder petition afser! Men ett ville jag gerna bedja er derjemte, i likhet med domprosten Wieselgren vid det nyligen hållna reformmötet i Göteborg: läggen till eder bön en allvarlig fordran å den himmelske konungens vägnar, å Hans vägnar, som är Sj sin kyrkas enda hufvud och herre, ti läggen på grund af den heliga skrift en fordran om ett fritt kyrkomöte, bestående ej blott af församlingslärare, utan äfven af lekmän, såsom högsta synliga myndighet i andliga mål, enligt Ap. G. 15. O! att kyrkan snart måtte blifva fri, och lefvande Guds ord utan någon inskränkning eller något undantag höras i alla kyrkor och i alla skolor i vårt land, och höras från sådana lärares mun, som Herren sjelf, kyrkans konung, dertill utnämnt genom sina gäåfvor och som församlingarne sedan genom fria val ditsatt. Et yckligt vårt fädernesland när detta sker! Och nu till slut, mina vänner, nej, mina bröder! lycka till edert arbete, i Herrans namn! Våren kommer snart, förebuden märkas redan; den första lärkan är redän hörd. Måtte det sköna klöfverbladet: Frihet, broderskap och jemnlikhet slå ut med våren och sedan ständigt grönskå i värt gamla, kära Sverge! :