UTRINES. DANMARK. Det adressförslag, som B. Christensen och J. A. Hansen framlagt vid ett folkmöte j Borö och hvarå underskrifter skola samlas, är af följande lydelse: E. M.t Tretton, år ha förflutit sedan E. M. uppsteg på sina fäders tron. Danmark var då stadt i den yttersta nöd. Riket var ej beredt till försvar, dess finanser voro icke iordning. Upproret jäste i de södra provinserna. I de öfriga var folkandan slö och slumrande. En lömsk och mäktig fiende stod på lur för att vinna Söder Jutland (Slesvig). Danmark stod ensamt i striden. Men E. Si fattade ögonblickets vigt och fann rätta medlet till fäderneslandets räddning. E. M. satte. sin lit till det danska folket och detta folk svek ej sin konungs förtroende. Mid under krigets faror, medan Söder-Jutland ännu var i fiendens våld, beseglade konung och folk det frihetsbref, som skall föra E. M:ts namn till de sednaste slägten; och då var det, som E. M. uttalade de minnesvärda orden, hvilka ännu stå skrifna i folkets hjertan: Det skall icke ske! Sö der-Jutland skall aldrig lösryckas från Danmarks riket. E. M. är ännu lifvad af samma tänkesätt, E. M. skall ej svika folkets och fäderneslandets heliga sak. E. M. skall nu, liksom då, stå fast i spetsen för folket, och Danmarks rikes ära och frihet, nationalitet och sjelfständighet skolaicke gå under i Tyskland. : Danmark är åter stadt i nöd. Äter jäser uppror vid södra gränsen och åter lura roflystna-fiender på tillfälle att försöka stycka det. Måhända är faran dock mindre än 1848. Folkandan är väckt, tack vare den af E.M. skänkta och bevarade friheten. Den vida större deten af sydjutårne (slesvigatne) känner sig nu vara danskar och hysa omisskänneligt önskan att blifva delaktiga af vår i grundlagen stadgade frihet. Vi äro alla redobogna till de offer fäderneslandet kräfyver, Och de känslor, hvilka nu lifva så väl nordens konungar som dess folk, äro oss en borgen att, när nöden tränger, våra bröder i Sverge och Norge ej skola saknas vid vår sida å Dannevirkes vallar. Men, E. M., vi kunna icke dölja det, vi se vårt fäderneslands största fara i den: kortsynta, odanska och omanliga politik E. M:ts ansvariga ministrar alltförlänge ha följt emot de slesvigholsteinska och tyska tilltagen. De ha icke uträttat någonting för tillväivmingandet af ett skandinaviskt försvarsförund, hvilket skulle gifva oss så ansenlig Nu och styrka mot Tyskland, men deremot ha de gjort holsteinska ständerna sådana författningsanbud, som, medan de äro finansielt och politiskt skadliga för oss, synas förr eller sednare kunna göra icke Danmarks konung, utan tyska förbundet till högste herrskare i Danmarks rike — synas förr eller sednare kunna beröfvå Danmarks rike dess ära, dess nationalitet, dess frihet och sjelfständighet. Att holsteinska ständerförsamlingen ej velat nöja sig med dessa tillbud kan