Aftonbladet – 4 april 1861, sida 2

satt, som der är för fastighet eller inkomst till allmän bevillning taxerad, och vid hyvilket val rösträtten skulle beräknas enligt bevillningsbeloppet; dock komma de rättigheter och skyldigheter, som äro genom rikets grundlagar vissa klasser af stadens medlemmar förbehållna, att äfven framgent dem tillkomma. Dessutom skulle tillsättas en stadsnämnd, af högst 15 medlemmar, hvilken skulle ega att hos mapisträten och städsfullmäktige väcka förslag om hvad till stadens gagn och bästa lända kan, afoifva ar öfverståthållaren eller magistraten infordrade utlåtanden o. s. v. Verkställande och förvaltande myndigheten skulle utöfvas af magistraten, hvarjemte en drätsellktunmare skulle, 1 enlighet med meddeladt reglemente, förvalta stadens penningeväsende, uppbära dess inkomster och verkställa behörigen utanordnade utbetalningar samt hvad för öfrigt dermed sammanhang eger och enligt reglementet till drätselkammarens befattning hörer. Enligt förslaget till förordning om kyrkostämma samt kyrkooch skolråd åter skulle de kyrkliga och till undervisningsväsendet hörande angelägenheter handläggas på hvarje församlings kyrkostämma. i hvilken enhvar blefve berättigad att deltaga, som enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad egde rösträtt vid allmän rådstuga, det vill säga, hvad hufvudstaden vidkommer, rätt att deltaga i val till stadsfullmäktige: och skulle rösträtten dervid beräknas efter den för stadsfullmäktigevalen gällande röstgrund. För kyrkotuktens upprätthållande och verkställigheten afkyrkostämmas beslut sörjer ett kyrkooch skolråd, dervid dock i 24 finnes uttryckt den särskilt för hufvudstaden vigtiga förutsättning, att angående vården om och befattningen med folkskolan kan vara annorlunda förordnadt. Dessa äro, i möjligaste korthet, hufvuddragen af de båda förordningar, som äro afseddaatt å hufvudstaden ega tillämpning. Den stora fördel, som skulle uppstå genom förslagens upphöjande till lag, ligga uti den enhet och ordning, som derigenom blefve införd i stadens angelägenheter, samt den rättvisare . fördelning emellan kommunens medlemmar af rättigheter och skyldigheter, sofa derigenom uppstode. Det är derjemte otvifvelaktigt och öfverallt bekräftadt af erfarenheten, att korporationer, utgångna ur samfälta val bland samhällets alla medlemmar, ega inom sig och förmå utveckla en vida större lifaktighet, äro i stånd att uträtta vida mer till samhällets gagn och förkofran än dd representerande en. eller annan af samhällets särskilta klasser. Det är naturligt att förslagens alla detaljer icke kunna tillfredsställa hvar och en, och för vår del ha vi icke gjort någon hemlighet af den obenägenhet vi städse hyst mot den skatte-omröstningsprincip, som skall tillämpas vid valen till stadsrullmäktige och vid omröstningarne å kyrkostämman, och vi böra, hvad dessa sistnämnda omröstningar beträffar, icke dölja att förslaget derom innefattar en återgång från ett bättre, som vi nu ega, i det enligt för Stockholm gällande sockenstämmoförordning ingen eger afgifva mer än 20 röster; men i öfverensstämmelse med den åsigt vi uttryckte på den tid förslagen behandlades af ständerna, anse vi fortfarande fördelarne på det hele af den föreslagna reformen :vara så öfvervägande, att man måste undertrycka siti missnöje med en och annan af förordningar nes särskilta bestämmelser, för att icke äfventyra att det hela skell rifvas sönder och förfalla. Det är också ur denna synpunkt vi hoppas och önska att hufvudstadens magistrat och femtio äldste måttel etrakta frå gan, då de derom fatta sitt beslut, och ait alltså deras yttrande må blifva ett tillstyrkande å hufvudstadens vägnar af förordningarne sådana de blifvit af rikets ständer antagna. Den beslutande korporationen skulle derigenom ådagalägga, att ehuru den till sin sammansättning är föråldrfål och ehuru frågan gäller dess egen tillvaro, har den dock hvarken förblifvit fremmande för tidsandans och den allmänna meningens källa eller låtit förleda sig att sätta bibehållande: af sin egen makt öfver det allmänna bästa. a Hos mavoistraten och femtio äldste före