Aftonbladet – 4 april 1861, sida 2

Hufvudstadens magistrat har genom kommunalfrågans framläggande för stadens femtio äldste redan vid ett till morgondagen utlyst sammanträde beredt denna korporation tillfälle att blifva den första af de 1 ämnet sig yttrande vederbörande, som komma att derom afgifva sitt utlåtande. Man har all anledning hoppas och vänta, att magistraten och herrar femtio äldste skola begagna detta tillfälle för att låta hufvudstaden gifva ett godt föredöme af den allmän-anda, somfortfarande måste för-s blifva vaken och verksam, om den åsyftade reformen skall kunna lyckligen ROT liksom det är ensamt genom en kraftig medverkan af landets allmänna mening, som saken blifvit bragt på den punkt, der den nu befinner sig. Det föråldrade och för nutida förhållanden olämpliga uti de bestående kommunalinstitutionerna har gjort sig kändt i hufvudstaden måhända mer än annorstädes. Man. har insett, icke blott att formerna äro otjenliga och hämmande för utvecklingen af en sund kommunalanda, ett friskt kommunallif, utan äfven att det innefattar en orättvisa, som icke kan försvaras, att uti ett samhälle all makt och myndighet skall ligga hos en enda medborgareklass, det burskapsegande borgerskäpet, likasom att dess bördor skall till en icke obetydlig del hvila ensamt på denna klass, medan antalet och betydenheten af de elementer, som stå utanför nämnde klass och hvilka borde vara både lika berättigade att dela inflytandet och lika skyl diga att deltaga i bördorna, befinna sig i oupphörlig tillväxt. Ett sådant förhållande har redan länge måst anses orimligt och obilligt, så i ena som andra hänseendet, så väl i hvad som angår rättigheter som skyldigheter; men ännu bjertare i ögonen fallande har det blifvit på de sista åren, sedan de nya handeisoch näringsförfattningarne medgifvit idkandet af en mängd borgerliga näringar utan behof af burskaps förvärlvande och till följd deraf antalet af icke burskapsegande stadsinvånare hastigt tillvuxit. Också väcktes för några år sedan förslag att åvägabringa en förändring genom att bland stadens äldste upptaga ett antal representanter för de utom borgerskapet stående samhällselementerna; men då samtidigt frågan om en genomgripande kommunalreform i. hela landet blef genom ständernas initiativ på allvar företagen till behandling och en komite nedsattes för utarbetande af förslag till kommunalordning, ansåg man, och med rätta, att frågan om den särskilta reformen af hufvudstadens kommunalväsen borde anstå i afvak-. tan på resultatet af åtgärderna för en allmän lagstiftning i ämnet. Någon tid förut hade för öfrigt, såsom en nödfallsutväg för att möjliggöra någon gemensamhet inom komminen uti angelägenheter der sådant tillförene icke stått att vinna, en institution tillkommit som erhållit namn af sockenstämmonämnden, och hvilken bildat ett slags kommunalrepresentation, gemensam för hela hufvudstaden, men. endast för det slags anelägenheter, som äro af natur att kunna i örsamlingarnes sockenstämmor behandlas. Det oegentliga och oformliga deri, att Stockholms stad i en fråga representeras af en sockenstämmonämnd, i en annan åter af stadens äldste, är dock alltför mycket i ögonen fallande för att icke förhållandet måste anses såsom ett tillsvidarestadium i utvecklingen af kommunalinstitutionerna, och för att icke behofvet af-en snar reform skulle göra sig i hög grad kännbart. Den värma för kommunalreformen, som gaf sig tillkänna vid sednaste riksmöte, ledde, såsom man vet, till antagande å rikets ständers sida af fullständiga förslag till förordningar om kommunalstyrelser — och det är öfver dessa förslag, som bufvudstadens magistrat och äldste nu hafva att yttra sig, nemligen i hvad de äro afsedda att å hufvudstaden ega tillämpning. Det blir alltså, enär hufvudstaden bildar ett län eller öfverståthållareembete för sig och följaktligen icke får med något landsting att skaffa, de båda förordningarne om kommunalstyrelse i stad samt om kyrkostämma samt kyrkooch skolråd, som här kuåna komma under öfvervägande. De lifliga debatter, som för några månader sedan egde rum om dessa förslag under det de förevoro hos ständerna, gifva anledning antaga att deras hufvudgrunder äro af de flesta väl kända. Enligt förslaget till kommunalstyrelse i stad skulle hutvudstadens beslutanderätt komma att utöfvas genom sjuttio stadsfullmäktige, utsedda genom samfälta val af stadskommunens medlemmar, till hvilka skulle räknas en hvar i staden eller på dess område bo —O— — — — — ——LN