Aftonbladet – 4 april 1861, sida 2

annars sörjer jag själen ur mej. Låt mej ålminstone få bära stjernan för dej. Aldrig skall du bära stjernan för de tre vise män från Österlandet och för mitt eget majestät, du, som likt en feg stackare flydde för fienden. Vet duinte att storherrarna vid Qvistrum bli afsatta för det de inte gjorde sina skyldigheter — då kan det inte vara tal om för dej att tänka på NR: Derföre många tack som tackar. Vi ä fulltaliga, och nu adjöss ... Om du träffar mej på gatan efter detta, så må du akta dej att helsa, för då kunde det lätt hända dej att du finge näsan till tredje benet!X Och jag, som af en norsk underofficer, den jag passat opp ibland, fått så många ting, som kunde passa till en Morilands konung: plymfjädrar, skärp, toffsar och mycket mer! ,Här du — jaså, duchar det? Men stor sak... den, som är kong, får tänka på att hans ord är .kongsord. För resten vill jag låta dej veta att jag är för hög i bröstet att gå med norrmänsglitter. Så svarar Korpen och jag med! Nedstämd, ända derhän att en tår föll ötver pulverpaketet, som han skulle bära till Pastorns, sände den stackars Lasse en dröande blick efter sin kunglige vän och rerrskare. Sedan bjöd han till att hemligt göra en grimas; och häraf något lugnad, ade han till sig sjelf: ?Nästa är ger jag nej till sjös, och när Korpen och jag sen ff: är hela den hör pojkpassaschan Det var en klar och frisk morgon, den 12 November, på hvilken staden under klingande spel utrymdes; och när garnisonen lågade genom gatorna, voro de yngre damerna i omsorgsfulla toaletter redan syn