LITTE RATUR -TIDNING. Innehåll: Kylberg, om Folkskolan. — Tyskt omdöme om Tegnuisstatjn i Lund. — Litterära noliser. Om svenska folksk lan och grefve Thorsten Rudenschöld, tankar och vittnesmål af nn L. W. Kylberg. Wenersborg Som en symnerlig fördel för vår ännu jemförelsevis helt unga folkskola är att räkna det verksamma intresse som utom henne stående enskilta personef lägga i dagen för hennes förkofran. Hon hindras derigenom : att stelna i slentrianens form, nya fruktbärande idter komma henne till del och hennes lifsutveckling blir en fortgående. Dessa enskilta bemödanden äro äfven af så mycket större värde som vår folkskola ännu alltjemt är i saknad af den inspektion som, på samma gång den öfvervakade skolundervisningens regelmässiga gång, just skulle gifva impulsen till denna fortgående utveckling. Det är ett sådant enskilt bidrag till folkskolfrågans lösning som vi här hafva det nöjet att anmäla. I likhet med sin föregångare på detta fält, grefve Rudenschöld, är kapten Kylberg ingen teoretiker, som på sin kammare uppgör systemer hvilka ega alla möjliga förtjenster utom den att kunna verkställas. Han. är landtbrukare, egare till ett gods der en mängd barn finnas och har deraf fått anledning att tänka öfver och söka utröna bästa sättet -att till alla dessa barn sprida en säker kunskap i folkskolans nödvändigaste elementer. För. detta ändamål har han äfven under en längre tid sjelf tjenstgjort som lärare i godsets skola. Dels af de resultater han härvid på rent praktisk väg kommit till, dels af dem bland de Rudenschöldska iderna som han pröfvat och funnit goda har han uppgjort ett skolsystem, som i enkelhet och de vunna resultaternas godhet synes oss ega framstående förtjenster. Dess största förtjenst är dock att ingenting deri är oförsökt och att ingenting annat utlofvas än hvad som på ett redbart och gediget sätt kan hållas. Utgångspunkten och slutstenen i kapten Kylbergs skolsystem är grundsatsen att folkskolan skall meddela undervisning i de nödvändigaste elementerna, åt alla barn inom skolåldern, ?ej: tillåtas att stanna vid att till kunskap och ljus framföra ett och annat fåtal, utan sträcka sin fulla verksamhet till massor, ja till hela massan af landets barn.? Och denna kunskap skall ej blott vara en ytlig och nominell, utan fullt verklig och redbar. För detta ändamål indelar han folkskolan i en högre, i hvilken intagas de barn som till följd af bättre naturanlag och andra gynnande omständigheter kunna vara i tillfälle att förvärfva högre mått af bildning än det för alla nödvändiga, samt den allmänna, som skall meddela just detta för alla, nödvändiga. Det är den sistnämndas bv ra