sändt prinsen. Helt upprörd skref genas denne till engelske ministern: Det kan icke vara er obekant att der förklaring, som konungen tillställde mig. har blifvit tryckt och publicerad på sven. ska. Några exemplar derot hafva nyss (i dag den 2 November) blifvit presenterade för mig. Jag har lofvat er, min herre, att icke hämnas någon oförrätt, som rörer min person, och jag skall hålla ord med den redlighet, som jag vågar säga har karakteriserat alla mina gerningar, äfven då man ingalunda gjort mig samma rätt. Men de trupper, som jag har den äran att kommendera, äro också förolämpade i denna deklaration, och jag har tagit i öfvervägande om jag icke straxt skulle rycka fram -emot Göteborg och begära en lysande satisfaktion. Men som orderna redan voro gifna att retirera de främsta posterna, så har jag ännu hållit min ifver tillbaka på en tid, d det stod i min förmäfa att taga Ti sjelf den naturligaste och billigaste hämd. Emellertid har jag trott mig böra af er, min herre, begära ett slutligt svar antingen stilleståndet ännu har bestånd eller om det är brutet, såsom jag bör tro, i anlednin af hans svenska maj:ts deklaration. i detta sista fall vågar jag hoppas att, efter ett så tydligt anfall, ära de medlande hofven öfverlemna till vapenlyckan de mått och steg, som bägge partierna hädanefter komma att taga sig emellan såväli anseende till vinterqvarter som allt hvad annars kan följa och hvartill jag förklarar mig alldeles utan skuld. Jag är, ete. etc. Nu blef det åter fullt upp att göra för engelske ministern, att ställa till rätta, biläg a, förklara och bevisa; och så mycket verkade prinsens stränga allvar vid denna sak, att den tryckta upplagan indrogs, med undantag af de exemplar, som redan voro ute och Svvilka derföre flögo med så mycket starkare fart omkring.