Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 2

teelser på gatorna, allting så som vanligt. Men den, som närmare känner förhållandena, skulle lätt kunna visa er ett och annat, som häntyder på allvarsam rustning. Han skulle kunna visa er, att det kompani svidater, som marscherar förbi oss på väill kasernen, beståt af idel underoffikriget bryter ut; att de många! , som vi möta i menig soldats men med intelligensens prägel; äro lika många blifvande öffcerare; att de nå2dt grofva, väderbitna karlarne i sjöofficers1 uniform, äro kofferdistyrmän, söm blifvit månadslöjtnanter efter att ha genomgått en kurs uti örlogsartilleri. Går ni till Toldboden och Langelinie och ser en båt, som just nu lägger inom :bommen, rodd af ett jog karlar med myrket olika klädsel ock utseende, så kan ni lätt få veta att båten år en kanonjolle, som under en underofficers kommando är ute för att exercera sin nyutskrifna besättning. Om ett par veckors tid är detta löjliga och brokiga sällskap för vandladt till sjömän, som följa sin anförare och äro förtrogna med sin kanon. Btraxt uta bommen ligger ett vackert ångskepp, öfver hvars höga reling man knappt kan se hufvudena af en mängd menniskor, som befinna sig på däcket. Det är Holger Danske, sig till striden. Längre ut på den ser man en hel hop smärre ångfarg och andra mindre örlogsfartyg. Det en kanonbätsflottilj, som snart skall af till sina stationer i Östersjön och NordUtanför Trekroner hi slutligen de re örlogsskeppen, som blifvit utrustade, och vid Nybolm ligga de, som. man håller på att klargöra. fa j I det sednast hitkomna häftet ef Revue des deux Moöondest förekommer en längre, mycket redig och om god sakkunskap vittnande artikel rörande de danska förhållandena af A. Geffroy. Efter att ha visat, att de klagomål och tvistepunkter, som från tyska sidan framställas, icke tjena annat än såsom täckmantel för längre sig sträckande planer emot Danmark, och att hela Rn ör vara på sin vakt emot Preussens syfte att få nyckeln till Östersjön i sina händer, påpekar författaren till slut det enda sätt. varpå knuten kan erhålla en verklig och definitiv lösning. Genom en grundlig un: dersökning af hela förhållandets historiska utveckling kommer han till det resultat, att Holsteins inverkan på Slesvig och derigenom på Danmarks inre angelägenheter döljer en ständig fara, och då nu Holstein icke vill i likhet med Limburg underordna sig, så föreslår han, att det får finna sig 1 samma konstitutionella skilsmessa som Luxemburg. Han anser det som en lycka att Holstein, hvilket icke som tyskt land kan fullständigt sammansmältas med Danmark, skiljes derifrån sålunda, att det icke får den ringaste gemenskap med Blesvig. Så snart endast en personalunion komme att förbinda Holstein med Danmark, skulle Eidern åter blifva den rätta skandinaviska och danska gränsen, utan att danska monarkien i verkligheten blefve förminskad. Ituskärandet af ett gemensamhetsband, som alltid varit Oosäkeri och i detta ögonblick är nästan alldeles 1lossnadt, skulle hvarken förringa Danmarks ri kedom eller dess makt. Konungen af Danmark skulle som hertig af Holstein och Lauenburg tillerkänna sina tyska undersåtare all den frihet de kunde önska; i detta hänseende har Fredrik VII alltid visat sig frikostig. Holsteinarne skulle å sin sida finna sin fördel vid en så oafhängig ställning. När blott den af Tyskland framkallade förvirringen upphör, skall man få se, att hertigdömenas innevånare ganska lätt skola bli ense med konungen om de intressen, som de ännu hafva gemensamma. De stormakter, hvilka. underskrifvit de sednaste traktaterna, skulle gerna lerna sitt samtycke till en sådan, och deras exempel skuile bestämma Tyskland. England, Frankrike och Ryssland, hvilka medelst de ännu gällande traktaterna af 1720 och 1746 garanterat Danmark besittningen af Slesvig, skulle icke neka sitt samtycke, likalitet som Sverge och Norge, för hvilka Danmerks tillvaro såsom ett bjelfständigt rike är en högst vigtig personlig fråga, men hvilka likväl icke skulle vilja bistå Danmark på andra sidan om HEidern, för att ej inveckla sig i allvarsamma stridighe genom öfverskridande af deras rätt i 1 eende på Tyskland. Ala makterna äre dessutom, intresserade uti ait nyckeln till Östersjön förblifver i Danmarks händer; de t alla önska, att annexionssystemet icke tför mycket griper omkring sig. Detär lutligen af vigtt — säger författaren — att ett oafhängigt rike, om än ej så mäktigt. icke må duka under för en statsupplösande Iryckning eller ett öppet angrepp af ett förbund, hvars rörelser det vore önskligt att kunna ordna och hvars sträfvanden det vore önskligt. att kunna leda ifrån vår utländska politiks ståndpunkt.4 Stockholms stads skarpskytteförening. Rörande föreningen och dess verksamhet meddelar Posttidningen följande från säker källa hemtade uppgifter: