Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 2

Här torde vara rätta stället att kasta en blick öfver prinsens enskilta känslor, motiver och reflexioner angående sin ställning, då han beslöt sig till ingående af första fredsstilleståndet. Deraf blir hans svar till konungen så mycket klarare ...... Få belägenheter i verlden — säger han, kunna jemföras med den, hvaruti jag. befann mig denna stund. Jag ville till pricka uppfylla mina skyldigheter, jag lågade af begär att låta kronprinsen i spetsen för de trupper, konungen förtrott mig, intåga i Göteborg. Detta var rätta orsaken som förmåddenorrmännen attgöra så starka marscher. och vi tyckte oss redan hafva staden så odt som inne. Men jag förstod att expeitionen var misslyckad, då vi icke fingo den orten. 4 andra sidan kunde ingenting vara Danmark mindre tjenligt än att indragas i ett krig, hvarmed vi hotades af de medlande makter, hvilkas vänskap varosskär. Tusen orsaker hade öfvertygat mig att vi snart skulle stilla oroligheterna genom .Göteborgs intagande. Men omständigheterna, vöro vida förändrade, sedan hofven i London och Berlin förklarat sig till hans svenska maj:ts förmån. Danmark, som åtog sig Rysslands sak, hade enom sin bemedling kunnat skaffa Sverge den lyckligaste fred. Kejsarinnans ädelmod hade kanske kommit henne att glömma alla sina besvärspunkter för en trogen bundsförvandts skull, isynnerhet för kronprinsens skull; som vågade sig sjelf för hennes sak. Sedan konungen kommit till Göteborg och åter väckt hopp och mod hos invånarne hvilka ånyo svurit honom en osviklig trohet, kunde jag icke mera förmoda att taga staden utan bombardering eller utan fördubblade stormningar, och mitt hjerta nekade mig att blifva ållen för mordbrännare och