naSoOn Sacal — mMCNSaSoOH aci NU al, tofCe olisen vara den som säkrast kan hjelpa, hvarföre man ock på detta sätt anhåller om dess bistånd. Rättegångsoch Polissaker. e Åfoentyrerskan Åkerberg. Vi afsluta i dag redogörelsen för förhöret sistlidna torsdag med Åkerberg. Sedan Åkerberg begärt och erhållit tillstånd att anföra åtskilliga omständigheter, som hon förmenade vara af beskaffenhet att i någon mån kunna mildra det hårda omdöme, hvarför hon nu vore föremål, berättade hon, utan att vidröra sina föregående lefnadsöden, att hon från hösten 1844, då hon lemnade sin tjenst och flyttade för sig sjelf, försörjt sig med arbete samt fört ett indraget och tarfligt lefnadssätt till våren 1851. Vid denna tid hade hennes ställning väsentligen förändrats. Någon speciel orsak härtill hvarken efterfrågades eller. uppgafs, men vid denna tid sade hon, att hon kom i helt andra förhållanden. Hon hade då fått mycket a tillgång på penningar, som satte henne i tillfälle attlefvaiöfverflöd, hvarigenom hon förlorade hågen för arbete och ordentlighet. Hon hyrde sig en större lokal och öfvergaf det enkla lefnadssätt hon förut fört. Vid: denna tid formerade hon bekantskap med en ung tapetserare, hos hvilken hon köpte möbler för sin våning. Han syntes fatta tycke för henne, och hans fördelaktiga utseende gjorde äfven intryck på henne. Men som en person, hvars bekantskap hon förut gjort, då ännu var efterhängsen; kunde hon ej esvara den unge handtverkorens böjelse: Han friade emellertid till henne, men hon måste afslå denna proposition, enär hon befann sig isådan ställning, att hon ej kunde gifta sig. Den unge handtverkaren gjorde henne emellertid sin cour och hon gaf slutligen vika för sin egen känsla. Hon flyttade till samma lokal på DrottPingeatam der han bodde, och tog sig rum i tredje våningen. Han bodde i den andra. Den unge mannens affärer voro emellertid dåliga, så att hon genast fick försträcka honom rdr bko af sina tillgångar. Sedan narrade han af henne pengar oupphörligt, och påstod Å:, att hon för hans räkning tillsatt 12, rår. Tillfrågad af ordföranden, som gjorde henne uppmärksam på, att hvad hon nu berättat ej hörde till oket; samt ytterligare uppraanade henne att ej för sitt eget ursäktände söka kasta skulden till sitt lättsinne på andra: personer, om hon ej af den nämnde stapetseraren fått igen de 2000 rdr bko, medgaf Åkerberg detta, men förklarade att den betydande förlust, som hon uppgifvit sig för hans skull ha gjort, tillkommit derigenom, att under den tid delefvat tillsammans, hade de haft gemensamt hushåll, som hon underhållit, hvartill hört kosthållning för de lärgossar, h:n för bedrifvande af sitt yrke begagnat. Härför hade hon lika litet erhållit någon ersättning, som för de penninglån hon tidt och ofta försträckte sin tillbedjare. Då hon emellertid fann det omöjligt att fortsätta ett sådant lefnadssätt, synnerligast som den unge mannens uppförande mot henne allt mer och mer blef af den beskaffenhet, att en vidare sammanlefnad var omöjlig, såg hon sig nödsäkad, att sedan hon på detta sätt mistat sina tillgångar flytta ifrån honom. Detta skedde 1856; Under tiden hade hon haft 4 barn. Vid den tid då skilsmessan inträffade var hennes yngsta barn 8 månader och hon gick hafvande ÅS et femte. I denna belägenhet — tillfogade Akerberg — fick jag flytta ifrån honom med 8 rår i penningar och 1000 rdrs skuld, som jag för hans räkning åsamkat mig. Ordföranden framställde nu den fråga om denna skiljsmessa skedde af fri vilja, eller om hon nödgats dertill af honom. Härpå förmälde Åkerberg, att hon skiljt sig från honom af egen drift, emedan hans uppförande hade blifvit så brutalt, att han till och med bar våldsam hand på henne. Hon berättade vidare, huru han efter deras. skiljsmessa ytterligare bedragit och narrat henne. Genom de skulder hon iråkat, blef hon, såsom hon påstod, sedan indragen i glor och slutet blef de bedrägerier, för hvilka hon nu är tilltalad: Ordföranden, som flera gånger afbrutit Åkerberg under varning att 1 sin berättelse lägga sina ord såsom det passade en anklagad i hennes belägenhet, förklarade nu förhöret afslutadt, enär han fann-sig, sin pligt som domare likmätigt, icke kunna tillåta Åkerberg att fortsättaen berättelse, hvarigenom hon åsyftade att kasta skugga på en frånvarande person, som si vorei tillfälle att försvara sig mot hennes beskyllningar och enär hon inblandade i sitt anförande förnämligast saker, som ej till målet hörde; viljande rätten för öfrigt vid slutlig, pröfning af de anklagelser, som mod henne förekommit, taga i öfvervägande i hvad mån de nu af henne anförda omständigheter kunde anses böra mildrändeinverka vid. bedömandet af hennes brottslighet. Ransakningen uppsköts till en annan dag. — Förre fästningsfången Florån, som genom kunglig nåd 1854 befriades från lifstidsfästning men för en tid sedan åter tilltalades. för stöld ar ett större parti skodon, tillgripna genom inbrott i ett skomagasin vid Westerlån gatan, dömdes för några dagar sedan att sitt fästningsarbete för liftiden fortsätta. — Timmermannen Anders Ericsson, som varit inneboende hos en annan timmerman i huset n:r 25 vid Rådmansgatan, utgick i går natt från sitt rum och befanns i går på morgonen hafva A afträdet medelst hängning afhändt sig lifvet. — Den i fredags till öfverståthållare-embetet ingifna rapport upptager antalet af å Södra arbetsinrättningen intagne hjon, mansafdelningen 376, qvinnoaf delningen 50. Ledighet å den förstnämnda 34, men å den sistnämnda ingen. På den afdelning af Norra arbetsinrättningen, som inrymmer plats för qvinnor, utgjorde antalet 87 och ledigheter för 13 hjon. LANDSORTS-NYHETER Carlstad d. 20 Mars. Vid sammanträde i måndags inför magistraten beslöto stadens invånare att för den tillämnade, af hushållssällskavet och enskilda nersoner bekostade expositions