Tunnits, som pästatt att själens nemvisl är 1 magen? — funnit sig högligen indignerad och påstått att ofvanantydda mecenat-dygd alls icke egdes af den aflidne, utan besittes af den ännu: lefvande kammarherren med samma namn. Den gamle bekantes, vittnesbörd idetta fall kan icke längre jäfvas, sedan af det. gastronomiska klöfverbladet Askelöf—Johansson—GCi usenstolpe -allenast Iden sistnämnde är qvar, mannen med den vulkaniska lidelsefullheten af en afrikan i fråga om hvad ätligt är. Det är också ur denna synpunkt betraktadt och fullt i kostymen, för att begagna elt af den gumle bekantes4 favorituttryck — som man kan förstå, att han in casu med gastrologiskt förutseende numera hellre egnar sin odelade hyllning åt den lefvande kammarherren än åt den döde hofmarskalken: Apropos den gamle bekante så förekommer i hans sista Januarihäfte af Ställningär och förhållanden (hvilka blifva alltmera vattenhaltiga, till af Hjelmarens ölversvämningar i bemäldta månadshäfte) — den prkanta och i psykologiskt afseende kahske äfven märkliga uppgiften, att han i sin ungdom ett helt år dagligen förlärde -— hundister4,.— För att göras osårbar blef Achilles, då han var eh liten pys, doppad i floden. Styx, fastän . operationen ängre fram befanns icke absolut tillfredss.t:ällande. Huruvida ofvananförde, i ordets sela bemärkelse, hundkur, varit vår Achil-; leg — den gamle bekantet — till full nytta, eller i hvad mån den influerat på hans tförfattareverksamhet, lärer icke ännu vara fullt utredt. Linköpings sift har nyligen förlorat. sin drige öfverherde och bör således nu vara försänkt i den djupaste sorg. Fastän hans .ke icke var af denna verlden, fann han ; dock oförhindrad att samla en verldslig sörmögenhet till betydligt belopp, hvilket; bevisar, att det ena goda allsicke utestänger det andra och att numera ,, det enda nödidiga uppfattas i helt annan betydelse in i kristendomens första tider. Också ife han med samma allvar och kraft för statskyrkans supremati och för privatbankornas soliditet. Med biskop Heurlin täflade han, hvilken af dem skulle vara den skickirgaste viraspelaren; i tourneen låg dock uilltid Heurlin öfver. Men sedan viran blef en utdöd konst, fogade han sig i det fallet villigt efter tiden, öfvergick till whisten och drog äfven sedan städse sin, spader med nöje, dock nyttjade han helst gamla kört, hvilka genom flitigt begagnande blefvo fullt ut lika nötta som — handboken. Likasom Sterne genom sina skrifter gjorde den irländske biskopen Stokhesodödlig, likaså hade biskop Hedrån att tacka Palmeers epicrammer för sin odödlighet. Det var om Hedren som Palmer yttrade, att han är sjelfva hedren, fast något illa accentuerad.Hvarföre den Linkopensiske biskoven, hvilken på sitt jubileum såsom prest i brådskan utnämndes till riddare af K. M:s orden, icke till sina öfriga utmärkelser fick lägga den, att bli fen af de aderton isvenska akademien kan jag icke förklara. Ty i vältalighet torde han fullt ut kunhat mäta sig med erkebiskop Reuterdahl och; han har dessutom från trycket utgifvit två afhandlincar om potöter, en om. odling af. foderväxfer . samt öfversatt en bondepraktika af Becker. Lyckligtvis ega Ööstgötaprostarne i. sin djupa sorg en angenäm förströelse i tanken pe hvem de skola utkora till sin nye herde: Je sammanträdde också dagen efter begrafningen till rådslag. Östgöta Korrespondenten nämner, naturligtvis -med väl afpassad entusiasm, i första rummet såsom kandidat f. d. statsrädet grefve Henning Hamilton — en son af stiftet. Otvifvelaktigt är äfven, utt om hr grefven verkligen vill bli biskop; så låter han äfven öfvertala sig att mottaga kräklan. Uppriktigt sagdt, fårbror! — det vore ej oäfvet .om: den: mottoges. ef em f. d. kapten; f:d. kabinettskammarherre och. f.d. landshöfding. Den inom stiftet öfverklagade . prestbristen. ökas. ieke deraf; och vår tids biskopar behöfvaicke heller predika — di ha så stora besvär ändå — me sia inkomster, sade Petter Jönsson i Träslända. Erkebisköp Wallin kallade hufvudstadens — pastors-adjunkter — teologie fänrikart — och i -arialogi. dermed torde vår tids biskopar kunna benämnas. teologie generaler. . Bisköps-stolarne äro Också nu i fura och torde. väl behöfva allt detförsvär, som; en sakkunnig officer kan åstadkomma. Föröfrigt synes det just -aproposysatt, då åtskilliga junkerhöfdingar. plötsligen kommit i en ytterst generad MEINE till den -all-: männa opinionen, utsigten till en ny reträtt för riddarhusets celebriteter öppnas för att slå sig till ro ide lugnare biskopsstolarne. I Tror farbror icke att t. ex. landshöfdingen i grefve Erik Sparre rätt gerna skulle motjtaga och äfven med en viss habilitet kunna kötaå erke-episkopatet — äfven i förening . med den invecklade Brogårds-ekonomien? Nu visar: sig, att det icke var, såsom farbror förmodade, trötthet vid det bulleri samma hufvudstadslifvet, som förmådde den : både glade -och ståtlige invaliden! kapten Lidman att antaga en lärarebefattning vid Westerås gymnasium. — Jag har mina i planer på den snart ledigblifvande biskops; stolen, yttrade han före sin afresa härifrån till en gammal bekant. — Se der, fari bror, redan en, som är fullt beredd att praki tiskt tillämpa den Rudensköldska ståndscirI kulationsiden. : Det frivilliga skarpskytteriet har lyckligen . genomgått sin första barnsjukdom —-reglenentsfebern.. Skarpskyttekårensi Göteborg : komiterade: — korporal Hedlund m.fl. I — hade så när förstört hela saken gerömTt sitt fjesk. Lyckligtvis uppträdde. i rättan tid behjertadt folk deremot och regeringen, hyllande den ganska riktiga åsigten bättre ER föroelnaMmma än föratt mast a tfördådae: a AL EET CM SK fa AS VR kr RE TR RA TR ar EN I Pr — RR RR OR ER AR FR Hr Kn Fn JA SER I a ARR I fr fr ANN fr RR Om ne