Aftonbladet – 25 mars 1861, sida 1

Rikets ständers sednast församlade revisorers berättelse om mage af statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken för några dagar sedan åtföljde Posttidnin en, utgör, enligt hvad vi -redan nämnt, ett it qvart hand om 418 sidor. Såsom vanligt inne5 håller denna tjocka lunta förnämligast zifferuppställningar och räkenskapsutdrag. Vid ett hastigt genomögnande, hafva vi dock: deri upptäckt en och annan fråga af mera allmänt intresse. Bland dessa förekommer: nå (sid. 22—27) en af revisorerne gjord utred-ning, angående anledningarne dertill att statskontoret under sednare åren endast vard svårighet kunnat bestrida de på kontere anvisade utgifter, samt åtskilliga af reviso le j rerne framställda förslag till befordrande af 2 I större skyndsamhet och enkelhet i afseende: ja I på ej mindre inkomsternas ingående än utgif-ternas bestridande. Då detta ämme onekligen är af stor vigt, torde det intressenu våra läsare att taga närmare kännedom af revisorernas härom meddelade yttrande samt. .. I det svar kongl. statskontoret derpå aftvifvit.. nå Detta sednare är i hög grad beteck-nå nande i afseende på den slentrianens stånd-tj punkt hvarpå detta embetsverks presidenit nj och. ledamöter i finansielt hänseende allt;. jemt befinna sig. n) Revisorerna meddela först den upplysning, ;, att af den summa 966,200 rdr, som i öfverensoj stämmelse med statsregleringen och rikssta j fen bort för hvart och ett af åren 1858, 1859 och 1860 af kongl. statskontoret till riksgäldskontoret öfverlemnas, för ait användas till bestridande af de till utgående från sistnämnda verk anvisade statsutgifter; någon inbetalfiing till riksgäldskontoret icke skett, och att denna. riksgäldskontorets hos statskontoret innestående fordran för nämnda tre år uppgick till 2,898,600 rår. Då jemväl SAGE mött för kongl. statskontoret. fatt till riksgäldskontoret utbetala de belor: (som, enligt liqviden om öfverskott, besparingar och brister, bort riksgäldskentoret I tillgodokomma, och hvaraf för år 1857 ett : RY af 1,900,000 rdr ännu icke vore levereradt, hade revisorerna ansett sig böra söka utreda orsakerna till detta förhåflande samt: angifva de åtgärder, som till undanrödjande: at de öfverklagade olägenheterna i afseende på statsverkets kassaförvaltning borde vid: I tagas. ärefter redogöra revisorerna för ett af chefen för finansdepartementet till statsråds: protokollet för den 14 Oktober 1859 afgifvet, vid K. M:ts den 27 i samma månad afoifna. ere om statsverkets tillstånd och be-of, bilagdt yttrande, hvari bemälde depar- tementschef, i anledning af statskontorets: anmälan om behofvet af att erhålla ett särskildt kreditiv å 2 millioner rdr för att af statskontoret användas vid inträffande kassa-brist, på anförda skäl föreslagit den förändring i afseende på sättet för bokföringern af bränvinsbränningsmedlen, att desamma borde upptagas i det års räkenskaper, då bränvinsbränningen egde rum, samt för sin del ansett att, om denna förändring vidtoges, några vidare åtgärder till beredande af ökad kassatillgång för statskontoret icke vore af behofvet påkallade. Enligt hvad revisorerna med siffror ådagalägga, kan dock den sålunda föreslagna 0 en icke uppfylla det åsyftade ändamålet; hvadan revisorerna anse ytterligare åtgärder böra vidtagas, för att återbringa jemnvigt i förhållandet mellan statskontorets, inkomster och utgifter, samt sätta nämnde verk i stånd att vid alla tillfällen kuana verkställa. de utbetalningar, som detsamma åligga. erisorerna finna. anledningarne till den öfverklagade svårigheten för kongl. statskontoret att kunna fullgöra sina utbetalningar, dels i de af finansministern uppgifna omständigheterna, dels deri, att statsverket för sina utgifter nödgas hålla kontant kassa icke blott i hvarje ränteri, utan ock i de flera embetsverk inom hufvudstaden, ät hvilka förvaltningen af särskilda delar utaf de till statsregleringen hörande medel blifvit öfverlemnad, dels deri att cirkulationen af de till statsverket hörande penningar i allmänhet är alltför trög och långsam. Om den förändring i dessa hänseenden kunde tillvägabringas, att de förvaltande verken i allmänhet ieke behöfde ha om händer några kontanta penningar, men deremot kunde för sina utgifter inom vissa begränsade belopp utfärda invisningar, ställda på kongl. räntekammaren och hvilka der genast mot kontant blefve infriade; och om, i afseende på statsverkets i landsorten egande inkomster, den ordning infördes, att desamma, genom begagnande af postremissvexlar, kunde i huru stora summor som helst försändas med posterna och följaktligen skyndsammare än nu är fallet till räntekammären inflyta, så skulle, i revisorernas tanka, statsverkets behof af en, i förhållande till sin rörelse, så betydlig grundfond som den, hvilken ofvan uppgifvits såsom erforderlig, säkerligen till stor del försvinna, Revisorerna hafva äfven trott sig finna en bland orsakerna till den svårighet statskontoret på sednare tider haft att fellgöra sina utbetalningar vara att söka i den omständigheten att, vid de Ane sednast förflutna riksdagarna, den så kallade extra statsregleringen i allmänhet anvisats att från riksgäldskontoret utbetalas, ehuru en stor del af de dertill hörande summor icke utgå direkte till de allmänna verk eller enskilde personer, som skola medlen uppbära, utan först af dessa reqvireras hos statskontoret, hvilket åter i sin ordning hos riksgäldskontoret lyftar ett motsvarande belopp. Till följd häraf hafva åtskilliga utgifter af enahanda beskaffenhet med dem, hvilka tills förene blifvit bestridda af statskontorets inkomster, på sednare tider blifvit öftverflyt tade på riksgäldskontorets stat, hvadan och då statsverkets inkomster, synnerligast till följd af den betydliga förhöjningen i tull