Aftonbladet – 22 mars 1861, sida 3

5185 4 SOTIagERIEt SOT Hyrelly BIRQGTCE SAVA oh fe låna 30 rdr 50 öre. Hon visade? härvid att hon egde resten af hyresbeloppet, och hade en rosshandlare lofvat hjel a henne med hvad som attades, men honom hade hon ej kunnat träffa för tillfället. Hon beklagade sig för hr B. öfver sin svåra belägenhet, enär hon icke allenast hade sig sjelf att försörja, utan äfven en gammal åldrig moder. Hr B. som ansåg hennes upp: filter sanningsenliga, kunde likväl icke underåta att, vid hennes framställning, anmärka det besynnerliga förhållande, att hon vände sig till honom, som för henne vore en fullkomligt främmande person, men härpå svarade Å., att hon en längre tid bott i hr B:s grannskap så att hon kände honom, .och derföre vågat vända sig till honom. Som Akerbergs skick och sätt tycktes antyda att hon var ett redbart fruntimmer och hennes utseende vid tillfället uttryckte mycket verkligt bekymmer, biföll slutligen hr B., häraf bevekt, hennes anhållan. En omständighet som gaf ännu mera trovärdighet åt Akerbergs framställning var, att hennes besök hos B. just inträffade i början af hyresqvartalet. På Åkerbergs begäran utskref hr B. förbindelsen och derunder tecknade hon namnet S. Öbom. Penningarne skulle återbetalas påföljande dag. Åkerberg kom också på utsatt tid tillbaka, men ursäktade sig att hon ej kunde betala. Grosshandlaren, som skulle lemna henne penningar, hade rest åtlandet, hvilket naturligtvis var en högst fatal omständighet. Hr B., som väntade några dagar förgäfves på ett nytt besök och visste att i hans grannskap bodde en fru, som hjude utrum samt örmodade att låntagerskan möjligen kunde vara hon, -begaf sig upp till henne, men fann sin förmodan ej besannad. Nu vände han sig med förfrågan till kommissarien Jeederin, som efte: erhållen beskrifning på den föregifna fru Öbom genast igenkände Åkerberg. Hr B. gjorde inga påståenden om opsättnin för sin förlust, men yrkade ansvar å Å. för bedrägligt förfarande. öfverlemnande för öfrigt detta åt rättens pröfniRg. Åkerberg tillspord om orsaken, hvarföre hor under up diktade namn bedragit folk, förklarade att hon gjort detta, dels emedan hennes eget vore för väl kändt för att vara accreditcradt i åffärslifvet, dels ock derföre att hon af en viss person, som hållit henne, blifvit förbjuder att låna penningar. Såsom ombud för grosshandlaren Meijer ocl: mapister Bohman vid Stockholms Lyceum änmälde sig .poliskommissarien Jzederin och förmälde om Akerbergs affär med Grosshandlar Meijer: att hon under herr Meijs frånvaro den 20 sistlidne Juli infunnit sit å hans kontor, och under uppgift, att hon vor en fru Söderberg samt närmare bekant med grosshandlaren sjelf, begärt af den innevarandt bokhållaren få Jåna 25 rdr, hvilka han efter några betänkligheter och förfrågningar äfven lemnade henne; ansvar härför yrkades å henne. Till magister Bohman hade Åkerberg uppkommit ett par dagar före sistlidne jul, samt upp: gifvit, att hon vore en fru Östergren. Enärhr B. plägar ha gossar inackorderade hos sig, önskadt hon å ett bekant fruntimmers vägnarsom bodde å landet, efterhöra hvad hr B. tog för inackor dering. Hennes väninna hade två söner, son skulle i skolan. Sedan hon erhållit de äskadt upplysningarne, aflägsnade hon sig under löftc att tillskrifva sin väninna på landet samt underrätta henne om priset. Sjelfva julafton kl. : på e. m. återkom hon emellertid och under upp gift, att hon var ute för att göra uppköp, mer att det fattades henne 9 rdr 36 sk. för ev högst angelägen handel, begärde hon att få lån: denna summa, som också erhölls. , Äfven för detta bedrägeri yrkades ansvar å ÅA. Handlanden Leman, som har sin butik vic Drottninggatan, omförmälde, att han hade kän: A. till utseende och renommeå, så att af honon skulle A. ej lyckats bekomma något. Men hor hade passat på, då han ej var tillstädes, och in funnit sig i hans bod, der hon lyckats narr: hans bodbetjent att på kredit lemna henne gardintyg, hvilket hon lofvat att komma tillbak: samma dag och betala, bara hon fått lyfta sit qvartal. Kramhandlaren 5. C. Duner berättade, att e dag under loppet af 1859 hade Åkerberg inkom mit till honom i hans bod och bedt att få månadskredit hos honom. Hon uppgaf sig vara fru. hade sin våning i Bryg aregränd samt lefde pi inackorderingar, för hvilka hon vid slutet af hvarje månad uppbar betalning. Hon föregaf sig stå i relationer till åtskilliga aktade personer och hadc penningar att få från olika håll, till och mec från slottet. Under loppet af 3 månader skuldsatte hon sig -hos hr D. för mellan 3 och 400 rdr. Vid slutet af första månaden, då hon enligt uppgörelse skulle betala, men ej kunde det, gjord hr D. anmärkningar, men hon förstod så väl att skicka sig, att han trodde hennes uppgifter. Son hennes skuld emellertid växte, afbröt slutliger hr D. kommersen. För att, emellertid trankilisera honom, utfärdade nu Å. en revers på skul: den med borgen af sin moder och en annan son. Hr D. fick dock snart veta hvem modrer var samt att den andre personen, som tecknat sin borgen, var omyndig; men ännu en tid uppehöll Åkerberg hr D. med förespeglingar at non skulle få penningar från slottet. Han yrkade ansvar å henne. Tilltrågad om hon erkände sanningen af de mot henne gjorda anklagelser, svarade Å i de flesta fall, att hon ej kunde så noga minnas hvad hon gjort och sagt, men att hon ej betviflade målsegandenas uppgifter. Som flere målsegande ej voro tillstädes, till kännagaf rättens ordförande att ransakningei komme att uppskjutas till annan dag för åtskil iiga nya målsegares hörande. Akerberg begärde med anledning häraf, på de: att målet snart skulle kunna afgöras, att nu få afgifva en sanningsenlig berättelse. uttryckandc hon derjemte den önskan att få anföra de omständigheter, som kunde förefinnag i hennes framfarna lif, af beskaffenhet att de kunde bidraga till mildrande af det hårda omdöme, som nu drabbat henne. Ordföranden medgaf detta, men förmanade dervid Akerberg att hålla sig till sanhingen och icke, genom något försök att kasta skugga på andra personer, söka öfverskyla sitt eget lättsinne och dåliga beteende. Som vårt referat emellertid redan vuxit till betydligt omfång, nödgas vi till nästa nummer uppskjuta redogörelsen för den berättelse Åkerberg nu afgaf om sina öden. , — I går förekom å rådhusrättens 5:te afdelning undersökning angående skomakaremästaren Marelii öfverfallande å Stadssmedjegatan, då han : rörliden -rättegångsdag, förföljd af en betydlig folkmassa; lemnade förenämnde afdelnings sessionsrum efter föregången handläggning af de utaf honom mot sin bodmamsell instämda mål. Skomakaregesället Renström (boende å Ladusårdslandet) stod nu tilltalad att hafva tilldelat Marelius en skuffning: Renström påstod att han af. den. påträngande folkmassan blifvit knuffad mot -Marelius, då poliskommissarien Tinggren utförde honom från huset n:r 12 vid Stadssmedjegatan hvarest han tagit sin tillflykt. Då kommissarien Tinggren äfvensom. ett af honom åberopådt vittne intygade angifvelsen, så blef Rensd: ström ålagd att försgatufredsbrott och skuffning söta 21 rdi 75 öre?