Aftonbladet – 22 mars 1861, sida 2

högre grad, eger gemensamt med iandtmannabefol ningen i alla: andra. länder, skulle vara att finna i den enslighet och -afskildhet, hvari han; till-följd af våra natur--och befolkningsförhållanden, är ; försatt; Oeh utan tvifvel är detta en sanning. Men här i kanten af Degebergs mark, der han år ut? och år ini nära 30 år haft tillfälle att se den nya Ordningen?, hur skulle man der kunna tillerkänna den orsaken en så stor betydelse, som man annars varit van att göra? Vi kastade ovilkorligen en blick öfver fältet bort till folkskolan ochtänkte: der är framtiden och den nya bildningen, som i framtiden skall slå ut i en odling med mildare, mjukare drag. Men det hjelper föga att söka konstruerat sig till orsakerna i sådana frågor som denna. Det är endast sakförhållanden som härvid något gälla. ;Och saken är följande: för det första: Rackeby by hör till ett:fideikommiss, och bönderna der äro således icke. sjelfständiga. Beroende, mycket beroende af sina herrar, kunna de:svårligen, äfven om de skulle vilja, företaga några förbättringar. De måste först och främst 7 söka att komma ut med arrendet. Blir det sålunda tal om fattigdom och seghet i fast-hållandet-af gamla Töreställningar: om rätt och nyttigt, så frukta vi att beskyllningen; om en sådan: bör komma i fråga, härvidlag lika mycket och mer: drabbar IF erreman— nen än bonden: Tilläggas bör lixväl att: Rackebybönderna äro Tända såsom de segaste af alla vestgötar i bibehållandet af gamla vanor Och bruk. Ännu för 20 år sedan bibehöllö: de t. ex. sin gamla socknedrägt, sedan en dyliK i de omgifvande trakterna försvunnit. Annu hafva de fönsteröppningarne i taket. Amnnu hafva de gässen inne i stugans enda tum — under sängen. Annu hafva de hvar och en sin lilla skröpliga väderqvarn 0: 8. v. Det är vidare, för det andra, klart att ett sådant arbete :som det, hvilket Nonnen Degeberg utfört, till en början icke skulle fresta till efterföljd, utan tvärtom väcka belänkligheter, ja motvilja hos dem, som icke egde de nödvändiga förutsättningarne för möjligheten att fatta hvåd han med allt sitt Språkande afsåg. Det är en orimlighet att begära, det bonden eller ens landtbrukaren; i allmänhet, när han icke är rikare än hvad hos oss är fallet, skall vilja taga efter något, som han icke förstår, och ännu mindre något, som icke bär sig. Och: Degeberg bar sig icke under de första 20 åren, säges det. Nonnen arbetade icke för någon annan slags förtjenst än den — om-hela svenska landtbrukets höjande: Hans kalkyler gällde framtiden, icke årsvinsten. Hans rön oth försök syntes till:en början sakna plan och beräkning: Man säg förstöringen, a rifningen. af det gamla. Men, de Tördelaktiga resultaterna i ekonomiskt: hänseende läto länge vänta på sig.; Den storartade plan, som han bar inon sig, outvecklad öch. möjligen ej rätt klar för honom sjelf, men hvars resultater nu ligga framför ossi-den nya svenska ländtmannabildningen samt i Degebergs herrliga tafla — den kunde naturligt: vis icke på många år fattas ens -afden tidens mera upplysta landtbrukare. Bönderna kunde naturligtvis i allt chans -görande och låtande endast se någonting främmande, någonting utländskt, någonting EN Md garna. Han ref ju huller om-buller i jordbitarne, så att det var både synd och skam. Det var ju att ruinera sig sjelf. Det varju bara pähitt alltihopa. Men nu, när: bondepraktikan.. kommit. på skam, när Degebergs jord är den bästlagda och bäst skötta jord i Hela Sverges rike, när Degebergs område framställer det rikaste och vackraste landtbruks-och parksceneri, som i Sverge torde vara att finna, när hela Sverge med en mun förklarar Nofnens verk såsom ett af: de förnämsta dragen i Sverges odlingshistoria, nu när Degeberg bär sig och bär sig godt såsom jordbruk -nu skulle man väl vänta. att Rackebölingarna började taga efter, åtminstone i sådana småsaker, söm äfven med ringaste bjelpmedel låta sig utföras, såsom trädplantering, -häckplantering och dylikt: Nej. Rackeby ligger som det lig: er sedan farfars och. farfarsfars tid tillaka, såsom fideikommissarierna det vilja och bönderna både vilja och måste hafva det. Vi hafva kanske något för länge uppehållit oss der ute i byn: Men hvarje bild; och äfven kulturbildernå, mäste hafva sina skuggor, och vår bild, huru. ofullständi den än måste bli, skulle blifva ännu ofullständigare, om Vi icke skulle låtit Degebergs omgifning deri framträda. Hvarje bild måste hafva sina skuggor, sade vi. Men skuggorna måste ingå i sjelfva taflan och ej förläggas eller uppsökas i ramen. Finnas då ingaskuggor inom. och öfver Degeberg sjelf, betraktadt såsom er kulturbild, af hvilken såsom sådan vi skulle anse något vara att lära? Möjligtvis, troligtvis, — och vi hafva också redan i förbigående vidrört något, som skulle kunna 8e ut som en skugga. Det bar sig icke i början på Degeberg, sade vi. Och hvem vet ej, hvad deti fråga om ländtbruk vill säga, att göra någotsom icke bär sig. . Landtbruket är nu ett så kostsamt arbete. Fattig såsom den svenska landtmannen i allmänhet är, måste han alltid, då fråga är om någonting nytt, förstoch främst fråga: lönar det sig? Tala med honom, medan han ännu icke försökt saken, om rördikning, stark utfodring o. s. v. och han måste naturligtvis med en tvifvelsmörk blick svara er: det bär sig inte. Utan tvifvel medför också de nya systemernas införande här liksom på andra områden mycket, åtminstone enskildt ondt. Det bedrifves:ock mycket ofog med det moderna. Mången fr 2 icke efter, om han ruinerar sig, blott han följer med sin tid såsom det heter, han må nu hbafva råd och förstånd derI Sllargnka. Men. hvad —Decehere. Ha