Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 1

ståndet, han naturligtvis skulle skynda att återfordra de priser, som blifvit borttagna mellan Strömstad, hvarifrån de afgått, och Uddevalla, dit de skulle gå, äfvensom jakterna, förande kanonerna. Härpå gaf Elliot ett särdeles eget svar, lydande: att hans maj:t ämnade just samma eftermiddag med en trumpetare afsända ett bref, hvilket skulle innehålla hans maj:ts tankar om saken angående priserna och att han sjelf (så länge han icke visste hvad hans maj:t hufvudsakligen skulle säga om detta vigtiga ämne) åtnöjde sig med att göra önskningar? för ett så helsosamt arbetes fullbordande som freden. Häröfver blef nu nytt beklagande å prinsens sida, och detta så mycket mer som hans maj:ts trumpetare med det utlofvade brefvet icke hördes af; ministern gjordes uppmärksam på att prinsen icke velat lägga det minsta hinder för de lifsmedel, som under nätterna fördes till Göteborg, och det oaktadt vagnarna gingo förbi på stranden midt öfver. BSlutligen hoppades han fö det tycktes med fullt skäl) att detta förhållande skulle göra något intryck och erinrade om att, sedan de vid öfverläggningen om konventionen utlofvade lifsmedlen blifvit indragna, det tycktes gå utom gränserna för all billighet att äfven taga de fifsmedel, som han sjelf reqvirerat. Trumpetaren med hans maj:ts utlofvade bref fortfor under tiden att vara Osynlig, och hvem ville undra deröfver: hans maj:t behöfde naturligtvis att tänka länge, innan han kunde besluta sig att delgifva de tankarna. Ändtligen ankom, icke en skrifvelse till prinsen af Hessen, men väl en expose, adresserad till kronprinsen. Denna exposå, den mognade frukten af de kongliga tankarnes utsäde, tycks vara ett