Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 1

ligen missnöjda med sin nödtvungna neutralitet... Men amiralen, som sjuk börjat expeditionen, hade: ej kraft att företaga något och dog två dagar efter det freden blef afslutad. Att nu återkomma till vapenhvilan, så hade man på svenska sidan fattat saken på helt annat sätt än den hederlige tyske prinsen bevisat sig hafva förstått den. Ett större antal båtar — antalet uppgifves olika ) — förande proviant, ammunition, jemte åtskilliga enskilta personers ekipering, samt ett par kistor kirurgiska instrumenter, blefvo af svenskarne borttagna mellan Strömstad och Uddevalla den 12 Oktober, således sedan fredskonventionen var ingången. Derjemte togos äfven ett par jakter, som från Uddevalla skulle till Norge öfverföra de vid Qvistrum vunna krigstributerna, och hvilka kommendanten i Uddevalla, i förlitande på stilleståndet, afsände under betäckning a blott 20 man och en officer. Dessa senare togos af en trupp strandbönder, hvilka troget följde befallningen att beväpnade göra allt möjligt ondt. Dessa slags fribytare voro anförda af en afskedad officer. Emellertid fördes en del af priserna till Göteborg,; der de gjorde ett oerhördt väsende. Så fort underrättelsen om de tagna båtarna inlopp till prinsen, hvilken just då befann sig i ett förtvifladt svårt dilemma i afseende å truppernas provats skref han genast till engelske ministern, beklagande sig. öfver fredsbrottet, men antog tillika såsom afgjordt att, då herr Elliot garanterat stillea I Uyllengranats svenska sjökrigshistoria sägas båtarne hafva varit 25 storbåtar från Norge och 6 båtar och 2 jakter från Uddevalla, alla eröfrade af kapten Rutensparre, som hade 5 kanonslupar under sitt befäl. Hos Granberg talas om 30. Prinsen sjelf reklamerar icke flere än 20 båtar-med lifsmedel och 2 med