trygga oss mot äfventyret af. en fiendtlig in-j vasion, samt, om en sådan likväl skulle förI sökas, må kunna kraftigt understödja den reguliera armån vid dess tillbakavisande. Den omständigheten, att Aftonbladet i likhet med majoriteten inom Stockholms skarpskytteförenings styrelse, tillstyrkt dem af skarpskytteföreningens medlemmar, som dertill vore i tillfälle, att genom antagande af de af K. Maj:t uppställda vilkor bilda en officielt erkänd skarpskytteförening, betecknas af vår kollega Dag igt Allehanda, i dess välbekanta hyfsade stil, såsom en liten omsadlingsmanöver.4 Naturligtvis har vår kollega härvid — alldeles ofrivilligt, detär gifvet — råkat förbise, att man ganska väl kan gifva sitt bifall åt en förordning, som uttryckligen bekräftar rättigheten att bilda enskilda sällskap för vapenöfning och skarpskjutning, fastän man motsatt sig satser, som inneburit, att ingå sådana sällskaper kunde existera utan att de ovilkorligen ställde sig under K. Maj:ts befäl; — att vidare man kan antan tvekan tillstyrka bildandet af en förening, hvilken har rätt att sjelf ordna sina inre angelägenheter, hvilken icke har någon tjenstgöringsskyldighet i fredstid, hvilken får sjelf bestämma området för sin tjenstgöringsskyldighet i krigstid, och hvilken under kriget blir ställd under de humanaste krigslaosar vi för närvarande ega, fastän man till förene motsatt si förslag som gått ut på att regeringen skulle verkställa den indelning och meddela de föreskrifter, hvilka funnes nödiga, som ville pålägga ledamöterna skyldighet att marschera hvarthelst sådant kunde finnas nödigt, samt dekretera, utan åtskillnad af krig eller fred, att i ledet skulle hvarje man vara soldat och att befälhafvarnes ordres skulle vara soldatens lag. Hvar och en, som förmår inse skillnaden mellan dessa olika anspråk — å ena sidan de som uppställas i den kongl. kungörelsen, å den andra de som innefattades t. ex. i kapten vw. Feilitzens förslag till stadgar för Stockholmsföreningen, inser lätteligen, att man utan behof af någon ,omsadling? kan gå in på det ena, fastän man bekämpat det andra. Det förundrar oss emellertid icke, att Allehanda, som vid komitevalet i lördags fann den lista, som i hennes spalter blifvit offentliggjord och hvilken hon hade den omtankan att aftrycka ätven i sin Folkröstupplaga på lördagsmorgonen, röna så föga understöd, vill maskera sitt nederlag så godt hon kan och söka blanda bort korten genom att låta påskina att de, som trots hennes KN befunnos ega föreningens förtroende, skulle högst väsentligt ha förändrat åsigt och gått öfver till den mening Allehanda förut förfäktat. Detta är för öfrigt alldeles samma företeelse, som uppenbarar sig äfven på andra håll, t. ex. i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, som nu af alla krafter söker göra troligt, att den kongl. förordningen i det allra närmaste öfverensstämmer med det förslag till stadgar, som för Göteborgsföre ningen uppgjordes af utsedda komiterade, bland hvilka äfven befann sig Handelstidningens utgifvare hr Hedlund. Och ehuru detta förslag var af den beskaffenhet att det af föreningen nästan enhälligt förkastades, kallar Handelstidningen det nu för tGöteborgs frivilliga skarpskyttekårs första reglementsförslag, i den lofliga afsigten att kåren skall förmås taga åt sig den anmärkning, som af oss riktades mot upphofsmännen till det nämnda af ytterlig underdånighet doftande förslaget. Förhållandet är nu i sjelfva verket det, att den kongl. kungörelsens vilkor närmast öfverensstämma med det förelag till stadgar, som framlades af motsjåndarne till det, om vi så få kalla det, Hedlundska förslaget. Handelstidningens hållning, eller rättare brist på hållning i donnd Kågn, glsslas också obarmhertigt af dess kollega På platsens in i nd annat yttrar: S sele jön da ert klla rökelsekar, låta regeringens liberalism, sfördomsfrihet, a troende, vishet o. 8. v. dofta vidt och bredt samt, berusad af de ambrosiska ångorna, lägga armarna i kors och med ett lyeksaligt leende utropa: Detta hafva skomakaregesällerna sjelfva gjort! Allt detta må ni RN men ert He taona målsmanskap för Göteborgs frivilliga skarpskyttekår bör ni afsäga er. Ni har visserligen sökt motivera detta förmynderskap, genom att förklara den ena hälften af kåren för mindre vetande och beröfva den andra friskheten i viljan: (se H. T. för d. 23 Februari); men enom ert sätt att offentligt sammanblanda edra fandlingar och kårens med hvarandra skördar åtminstone kårer ingen fördel. Tvertom slappas det väckta intresset genom de oförtjenta beskyllningar: kåren genom edra åtgöranden får uppbära från flera delar af riket. Kåren vill säkerligen i lugn och utan allt braskande göra sin pligt i exercissalarna och sedan pp fältet — någon annan målsman än sin fyllda pligt vill den fröligreia ej hafva och allraminst någon kapson på sin fria öfvertygelse. 4 M konungen har i dae hållit konseli.