Aftonbladet – 19 mars 1861, sida 1

Den uppriktiga glädje, som hvarje fosterlandsvän erfarit vid åsynen af den hänförelse, som elektriserar svenska folket och föranledt den till alla delar aflandet spridda rörelsen för frivilliga skarpskytteföreningars bildande, har blott kunnat än ytterligare ökas vid bevittnandet af den enhällighet, med hvilken de. talrikt samlade medlemmarne af Stockholms frivilliga skarpskytteförening vid lördagens sammanträde visade sig vilja undvika allt, som kunde föranleda en för den stora fosterländska iden menlig splittring. Denna enhällighet är en så mycket mer-anmärkningsvärd företeelse, som man har sig bekant, att ganska många af föreningens ledamöter till en början hade, med hänseende till sin ställning eller till sin uppfattning i allmänhet af föreningens syftemål, hyst mycken tvekan i afseende på ett och annat af den kungliga kungörelsens vilkor. Af de yttranden, som vid samnarirä det förekommo, visar sig ock, att man ingalunda gick blindvis tillväga och dolde för sig betydelsen af det steg man stod i begrepp att taga. Vid detta sammanträde — det första då man hade tillfälle att se ett större antal eller ett flertal af skarpskytteföreningens ledamöter tillsammans — kunde man redan vid första blick på den tillstädeskomna församlingen öfvertyga sig, att förceningen sluter inom sig en god del af hvad man skulle kunna kallakärnanafhvad hufvudstadens medelklass har ungdomskraftigt och intelligent, omfattande å ena sidan flere af dess förmögnare borgare och industriidkare samt yngre tjenstemän, och å den andra ett icke obetydligt antal af dess ordentligaste och: mest städade fabrikssoch yrkesarbetare. Här förefanns sålunda utom all fråga förmågan af lugn och mogen pröfning, och det är särdeles i denna: omständighet vi finna betydelsen. af Hrdaggbesjafet och den enhällighet, med hvilken det fattades.