omedelbart skulle hafva i följd ett anfall på Danmark af Preussens och Englands förenade styrka. Denna sak, hette det vidare, var också af större betydenhet än att den borde döljas för kronprinsen, hvarföre han ock skulle beföra audiens, så snart han (herr Elliot) an.ommit till Göteborg. Något smicker var äfven bifogadt om att rinsen utan ytterligare blodspillan skulle unna uppfylla sina förbindelser till Ryssländ4. I svaret härpå förklarade prinsen af Hes sen att han visat -brefret för kronprinsen, som då yttrat att han hade mera förtroende till engelske konungen, sin morbror ) och för engelska nationen, som alltid med sådan uppriktighet uppfyllt sina förbindelser, än att han skulle frukta något å deras sida, sedan de så långt förut fått veta alla de orsaker, som föranlåtit konungen, hans fader, att icke kunna neka ryska kejsarinnan en. auxiliärkår — att denna kår, vid hvilken: hans kongl. höghet befann sig blott som volontär, nde efter traktatens innehåll och uttryckliga termer blifvit lemnad till hennes maj:t kejsarinnans disposition, och att hans kongl. höghet derföre icke ansåg sig berätfigad att hindra dess ytterligare operationer. Emellertid ville han sända en kurir till Kö) Den höge volontären — 20 år senare konung Fredrik VI af Danmark — var son af den olyckliga drottning Karolina Matilda, som, ehuru en engelsk prinsessa, förvistes från Danmark och dog i landsflykt många år efter det den ryktbare gunstlingen grefve Struense med döden. pliktat för sin kärlek till Kristian VII:s sköna gemål. Den berömde norske statsmannen och historieskrifvaren Jakob Aall säger i sina BErindringer om denna lika sorgliga som märkvärdiga tilldragelse, att Kristian VII behöll städse sin olyckliga drottning Karolina Matilda i ett ömt minne. Man och son jemte en stor del af folket bevarade med deltagande erinringen om denna olyckliga prinsessa, som föll ett offer snarare för lättsinne och hofintriger än för stora och ovänliga fel; och hämdens och skymfens RNE ej för de fleste bland dem, som hade bidragit till denna mörka katastrof i det danska hofvets historia.5