när) föra ett komplett anakoretiskt lif och mögla i sina undangömda tornkammare. 7 Dessa bibliottk kunde och borde väl vara 4 annat än ljus under skäppan, men för närvarande äro-de det icke. : Med de ännu större universitetsbiblioteken : eger dock ett bättre förhållande rum, och : om det vore något att anmärka, så skulle det kanske vara endast det, att äfven den ! studerande och studerade allmänheten icke : alltid besinnar hvad gagn och hvad nöje : den har sig så nära, och att det troligen finnes flera studenter som gjort lån och omsättningar i diskonten, än som lånat en enda bok på Carolina redivivå. , Vi ha slutligen och förnämligast det i hufvudstaden belägna riksbiblioteket; eller såsom det vanligen kallas det kungliga. Och vi ha en nationallitteratur, öfver hvilken vi kunna vara lika så stolta som öfver våra trofter och minnen från vår förgångna politiskt stora tid, en litteratur som : just i detta bibliotek hufvadsakligast bör. samlas och vårdas. likasom i ett pantheon, : hvilket samlande och vårdande också på det. omsorgsfullaste sätt der, och endast der, lär verkställas. Hyärje svensk författare, ja hvilken liten obetydlig bokeller versmakare som helst finner der sitt verk på hyllan att 2ömmas till en mer eller mindre förtjent odödlighet, och sjelfva denna tidningsartikel, som eljest snart. blir till en snusstrut elter dylikt; skall åtminstone der i ett rent och helt exemplar existera per stecula seculorum. Det är ju uppmuntrande att veta. Gamla och nya värderika samlingar äfven af utlandets bokliga skatter förvaras här och tillökas dagligen, så att vetenskapsmannen och skriftställaren har tillfälle att taga kännedom om hvad han lyster i böcker, planscher och journaler i alla olika grenar af den stora verldslitteraturen. Af allt svenskt tryck skall efter grundlagen ett exemplar hitlemnas. Så äro äfven på tvenne andra ställen alla svenska böcker ämnade att för säkerhetens skull bevaras; och hvad de större beträffar, så går det väl för sig öfverallt, ty de äro lätta att ordna, men alla dessa mångtusende småskrifter, taxor, tabeller, sexstyfversvisor, snilleeller pekoralprodukter, all? dessa tryckta lappar — är det troligen icke ett lappri att hå la reda på i tusentals portföljer med hvar sina s enitöcrade titlår. Och en sådan reda lär också i full konseqvens ega rum eller åtminstone eftersträfvas endastå kongl. . biblioteket, der man nemligen tär hålla den iden fast, att det såsom riksbibliotek betraktadt bör representera landets litteratur ifullständigaste måttö. Mången är säkerligen färdig att anse alla dessa besvärliga litterära småsaker såsom bara smörja. Må vara! och vi skulle tycka så med, om vi icke hört sägas att denna smörja röner ständig efterfrågan och om vi ej besinnat, att den kan vara ett nödvändigt vilkor för verksamheten inom den litterära verlden, liksom den är det i maskinernas. För en biograf äro de från olika sekler samlade liktalen väsendtligt nyttiga; för en litteratur-historiker de oräkneliga dikterna, kalendrarna, romanerna o. d.; och för politikern, som vill forska i sin vetenskap, äro lustiga och allvarliga spår af de olika tidernas konservatism och liberalism att finna i alla tidningsblad, som blifvit utgifna och indragna i Stockholm, i Hjo eller Grenna äc. Det finns också folk som det kan intressera att se i huru många AT grefve BSalzas bönbok uppbyggt och Holbergs Jeppe på berget (på svenska) roat allmänheten och som på ett ställe vilja finna allt hvad som på olika språk blifvit skrifvet af och om den heliga Birgitta, Svedenborg, och alla öfversättningarna af Fredrika Bremer, Onkel Adam, m. fl. Historieskrifvaren hittar der outtömliga förråd af tryckta akter, och hvem som helst skall häpna öfver den svenskarnes rojalism och underdånighet, som röjer sig i den stora samlingen af bara ver ser och tal, tillegnade kungliga personer. Men detta kongl. bibliotek, lika rikt på skatter som på håg och nit för deras bevarande, har i sin nuvaronde lokal, i en flygel af slottet, på långt när icke rum för sina böcker, ej en gång för besökande forskare och allsicke för de nyfikna tittarne, åt hvilka böckerna alltid vända ryggen. Kongl. biblioteket är i sitt trångmål och i sina kallrum långt ifrån att gagna med sin rikdom som det borde. Det är ett andligt spisqvarter der man får mat gratis, och den bästa och raraste mot vilkor att förtära den på platsen, men der ingen plats finns annat än en särdeles liten, tillräcklig endast för några få gamla, vanliga gäster. Detta är illa bevändt. Ett stort bibliotek, som naturligtvis är afsedt till allmänhetens gagn, måste utom sina förvaringsrum ega ett efter förhållandena lämpadt antal af lästum, emedan böckerna icke utan undantagsvis böra få hemtagas, då de ofta äfven i sin yttre obetydlighet äro dyrbarare, än att de vid förlust kunna med penningar ersättas. Hittills är emellertid hemlåningssystemet af nödvändighet utsträckt mer än tillbörligt, i motsats till hvad som i utlandet eger rum och till hvad som verkligen är det rätta. Låtom oss nu gå öfver strömmen efter vatten eller komma till nationalmuseum, denna oafslutade framtidsdröm och denna omtvistade praktbyggnad, der äfven åt kongl. biblioteket blitvit anvisad en våning in spe,