Aftonbladet – 16 mars 1861, sida 4

Till den vördade allmänheten. Undertecknad vågar att till de ädelsinnades ad ade frambära följande ödmjuka: hemställan: : ; Efter att i 18 år, till förmäns och åhörares bifall, hafva utöfvat prestembetet och under de sednare 9 åren säsom enhälligt vald: komminister i Angelstads pastorat af Weziö stift, drabbade mig den olyckan att se min boställsladugård med alla kreaturen och inbergad gröda, troligen genom mordbrand, uppgå 1 lågor. Hvarken husen eller. lösegendomen voro assurerade. Ej långt derefter begagnade sig några ovänner af det: stånd, jag minst förmodat, utaf etticke ärerörigt och utom tjensten mig förevitadt fel, och genom en mängd slingrande vägar — isynnerhet deras ställning ovärdiga -— lyckades det dem att så förstora och i sådan dager framställa denna menskliga svaghet, att deras anläggning för mig: slutade med I embetets förlust. Tjugotvå långa pröfningsår äro sedan dess förflutna. Under denna mödans tid har jag, fastän af verlden obemärkt, till det uppväxande slägtets undervisning användt de krafter, hvilka Försynen hittills förunnat mig. Väl har jag för några år sedan sökt Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd att åter få inträda i predikoembetet, men, emot all förhoppning, derå erhållit afslag. Det förkrossande bekymret öfver konsistorii afstyrkande och Kongl. Maj:ts nämde afslag, som på det känbaraste lät mig fatta hela vanskligheten af alla jordiska förhoppningar, bröt såväl min sinnesstyrka som min kroppsliga helsa. Det föreföll mig så nedslående att en geacm flera autentika bevis intygad duglighet till såväl kyrkans som skolans tjenst icke skulle inför tronen ega något vitsord: Härtill kommer, att jag blott någon tid at året 1860 varit i verksamhet och slutligen under mitt vistande i Borås sökt, men ej lyckats erhålla något tillfälle att vara gagnelig. Jag har nu redogjort för den sednare tidens förIhållanden. De kunna sammanfattas i få ord: nyttiga, men tunga mödor, svikna för hoppningar, mörka utsigter för ålderdomens : kommande dagar. Då jag sålunda blifvit urståndsatt att för imig med en sjuklig hustru och två omynidiga barn förtjena en mera tillräcklig bergning än den, som en ringa och tillfällig lb lgh kan bereda, och då jag, som nu är 63 år gammal, skådar en med allt svårare betryck stundande tid till mötes, nödgas jag, ehuru med djup smärta och endast i sista nöden, taga min tillflykt I till det allmänna ädelmodet, i hopp att den Allgode, som leder menniskors hjertan, ätven täckes uppväcka medlidandets känslor för mig och min nödställda familj. Min an; språkslösa jordiska önskan är, att kunna betrida hyran för någon hydda å landet, för att der i ver samt lugn få sluta ett af motgångar och försakelser ae lif, af hjertat förlåtande de redan af Nemesis hunna ovänner, som bragt mig till tiggarstafven. i De gåfvor, som: det ädla deltagandet be; hagar meddela, torde ynnestfullt inlemmas antingen i hr Svanströms boklåda vid Bödermalmstorg, hr Falilstedts vid Stadssmedje!gatam och hr Rydeti vid Regeringsgatan (n:o 28) eller sändas till hr bokhållaren J. DL. Dyberg i Borås. . Redovisning skal ; med djupaste tacksamhet införas i Aftoni bladet. ft Borås och Kinna den 2 Mars 1861.