aktningsvärda backstusittarinnan, som ännu hade i minnet forntidens bruk och så väl visste att begagna dem, erhöll någon :belöning för tapperhet i fält, men det är troligt att hon Aninslone sjelf fick proviantera af det, som varit tillärnadt den fiende, hvilken hon drifvit på flykten. De fiendtliga trupperna nalkades nu Uddevalla. A Sr Befälhafvaren hade på förhand afsändt armåns generalqvartermästare, öfverste Giedde, för att till invånarnes säkerhet öfverbringa det manifest, som i tredje kapitlet. af denna berättelse blifvit anfördt. På kort afstånd från staden syntes ett nyss anlagdt retranchement, hvilket redan egt 4 kanoner, som likväl icke längre funnos der: På förhand Hade det varit bestämdt att Uddevallas borgerskap skulle försvara ingången till sin stad, men efter Qvistrumsaffären hade de afstått från detta beslut, och alltså läg vägen fri för de ovälkomna gästerna. 5 Vid tullporten emottogos prinsarna af magistraten, och. efter några humant vexlade ord ålades borgmästaren af danske befälhafvaren att öfverallt i staden låta anslå hans manifest. Men borgmästare Aberg vägrade envist att verkställa detta, förklarande att såväl hans tillgifvenhet som pligt mot sin konung gjorde det för honom omöjligt att lyda den erhållna befallningen. Detta så hedrande drag af mod och patriotism, då fienden stod hotande vid tröskeln, slog särdeles an på prinsens egna känslor. Och långt ifrån att väcka harm blef det en källa till välvilja. Borgmästaren berömdes tör sina rättskaffens tänkesätt; och i stället att tvinga honom till en under dylika omständigheter vanlig underdånighet, lät prinsen af Hessen några personer vid armen uppspika manifestet. Med afseende å denna tilldragelse säger han: Uddevalla har att tacka denne borgmä. stares kloka förhållande derför att staden endast haft liten känning af de från krig oskiljaktiga vedervärdigheter.